Dag 17
...inget omslag... Jag har testat både morgon och vid kl 14 varje dag hittills och gubben uteblir... Så idag blir det ett samtal till IVF-kliniken och ultraljud imorgon... Det känns ovisst och oroligt. Vad händer efter imorgon om det fortfarande inte finns nån äggblåsa som är på gång med ett ägg? Går det här i stöpet den här månaden då? Läkaren sa till mig att inte tänka så mycket i måndags... Det går sådär...usch! Nåt annat som är usch är svullnaden i magen. Det känns som en kula innanför "volangen" liksom. Vilket gör att "volangen" blir större. Blä. Jag blir gärna tjock av rätt anledning, men biverkningar som dessa skulle jag gärna vara utan.
Jag tror jag ska börja med "dagens usch" och "dagens hurra" här på bloggen. Det betyder att dagens hurra kommer nu. Dagens hurra är till mig själv! Ja faktiskt. Hurra för att jag har kommit igång med träningen igen efter en längre tid med stökigheter. Sedan i våras har jag joggat några gånger i veckan och promenerat några. Träning har varit väldigt viktigt i mitt liv under lång tid, och det har verkligen känts att kroppen har varit i olag helt och hållet. Visst har jag tagit lite promenader och försökt vara så aktiv som möjligt, men högpulsträningen har uteblivit. Jag känner mig snäll mot kroppen igen, och mot stressen gör joggingturerna underverk. Jag gör några futtiga styrkeövningar efter joggningen, torrborstar mig varje dag och ligger en stund på spikmattan några gånger i veckan också. Utmaningen kommer nu när vi går mot vinter och pendlarproblem. Jag har 11 mil enkel resa till jobbet och åker tåg varje dag, och vintertid vet jag aldrig när jag kommer hem på kvällarna eftersom tågen ofta är sena. Så det som återstår nu är att hitta en rutin för att få till joggningen även när pendlingen strular. Men hurra ändå :)!
