På väg hem
Sitter på tåget och vill börja med att tillägga att det förra inlägget inte producerades på arbetstid! Jag hade nätproblem i morse när jag skrev det och kunde publicera det först mitt på dagen.
Jag har känt mig rätt glad idag. Eller, jag har känt mig rätt glad en längre tid. Orostankar och den jobbiga ovissheten har jag också, men i det stora hela känner jag mig glad. Jag vet inte om det har med medicineringen att göra, men jag känner mig stabil. Det är lite sådär att jag tycker det är konstigt att folk inte påtalar att jag ser ut som en ny människa (lätt egocentriskt haha), för jag känner mig som en ny människa efter sommaren. Kanske är det därför jag känner mig extra rädd inför detta FET också. Jag vill behålla den härliga känslan av att ha kraft!
En kollega hade sett Bourne Ultimatum igår och citerade ur filmen "tro att det bästa händer men förbered för det värsta" (ungefär så). Det är väl det som är utmaningen. Jag förbereder så mycket för det värsta att jag inte riktigt vågar tro det bästa.
Det får nog bli allt för idag, ikväll blir det motion och fix på altanen.
