Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Progynon och semester

Publicerad 2013-08-06 22:30:29 i Allmänt

Längesen nu... Jag har befunnit mig i radioskugga men är nu lite smått på väg tillbaka till verkligheten. Det har varit en fantastisk semester och den fortsätter veckan ut. Jag känner att jag verkligen har haft tid att ta hand om mig själv. Vilket jag också har fokuserat på denna semester, för att ha en chans att orka med hösten. Högsta betyg till sommaren 2013! Däremot inser jag att det är ren idioti att tro att man ska hinna träffa massor av vänner och bekanta, renovera hus, göra utflykter och ha tid för sig själv under fem veckor. Hur ska det kunna ske under fem veckor som ibland inte hinns med under ett helt år? Jag sänkte ganska snabbt ribban på semestern, för att inte känna stress. Istället fokuserade jag tvärtom, på att inte planera in för mycket och ha tid för motion och må-bra-aktiviteter. Jag tycker att jag har lyckats väldigt bra och det gör mig glad. Det var längesedan jag njöt av tillvaron som jag har gjort i sommar. Med facit i hand var det räddningen för mig att IVF-kliniken stängde igen under några veckor så att jag/vi fick hämta andan och lägga tankarna på det hela åt sidan lite. Nu är tankarna på väg tillbaka igen, på måndag är det dags för läkarbesök och ultraljud för att kolla livmoderslemhinnans tjocklek. Jag började med Progynon förra veckan. Det är såklart med blandade känslor jag stoppar i mig mediciner och bokar in läkarbesök. Det är förhoppningsvis ett steg närmare målet, men oron för att det inte ska lyckas och för att bryta ihop igen kommer tillbaka. Osäkerhetsmomenten är många nu också. Det är vårt sista frysta embryo inom ramen för första behandlingen, så klarar det sig inte vid upptiningen finns inga fler att tina. Om vi misslyckas med återföringen blir det inga fler frysförsök utan en ny behandling. Mer nässpray och sprutor. Jag börjar nästan gråta bara jag tänker på det. Inte för att jag inte är beredd att göra precis vad son helst för att lyckas, utan för att jag vet hur mycket kraft som går åt och hur svårt det är att vara stark.... Men det ska jag försöka att inte tänka på nu... Vi sätter allt vårt hopp till den snöflinga som ligger i frysen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela