Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

En tillbakablick del 1 - det första året av försök

Publicerad 2013-06-02 09:18:00 i Fertilitet

I min beskrivning är jag ganska fåordig, så jag tänkte ge er en lite mer långdragen version nu. Den kommer mycket troligt att bli uppdelad i flera inlägg. Jag börjar från allra första början i vår ägg- och spermiehistoria.
 
Vi bestämde oss ganska tidigt i vår relation för att vi ville ha barn tillsammans. Vi hade båda längtat länge efter barn (jag efter ett första och min man efter fler) och familj och eftersom vi känt varandra en tid innan vi blev ett par och båda var i närheten av 30-årsåldern (jag 28 på väg till 29 och min man 30 på väg till 31) kändes tiden mer än inne att försöka skapa ett liv. "Vi ska leva som vanligt" var orden vi sa den dagen vi bestämde oss för att bilda familj. Det gick ganska bra i ungefär fem månader. Stressen och frustrationen ökade för varje gång mensen kom, men vi pratade en hel del om det och lugnade oss med att "det har ju faktiskt inte gått ett år än, de allra flesta lyckas ju inom ett år". Det gick ytterligare några månader och jag kände att jag hade svårt att hantera nederlaget varje månad när mensen kom. Eftersom min man redan hade ett barn tillskrev jag misslyckandet mig själv och min kropp. Livet kom plötsligt att handla om att räkna dagar, kissa på stickor, fundera på äggkvalité, googla på hur man boostar fertiliteten, planera samlag osv. Många andra tankar och känslor från tidigare i livet kom också i kapp mig under den här tiden, och allt tillsammans gjorde att jag hamnade i en depression och blev sjukskriven under några månader. Jag var totalt slut mentalt. Runt omkring oss fullkomligt ploppade det ut barn och det kändes som att jag gick i en grå dimma. Vi var uppenbarligen inte räknade till skaran "de allra flesta". När ett år hade gått kontaktade vi fertilitetsmottagningen i vårt landsting för en utredning.
 
Utredningen tog sammanlagt någon månad att genomföra. Den visade...inget anmärkningsvärt..."det ser fint ut". Passage i äggledare, friska äggstockar, egen ägglossning, något sämre sköldkörtelvärde som skulle korrigeras med Levaxin men annars bara fint. Mannens prover visade heller inget anmärkningsvärt och förklaringen till varför det inte fungerade uteblev. Vi är oförklarligt barnlösa. Däremot ansåg läkaren att just eftersom att allt verkade okej skulle troligtvis Pergotime inte hjälpa oss nämnvärt, och vi blev erbjudna att "direkt" börja med IVF. Där och då kändes det som en skjuts i rätt riktning (vilket det fortfarande naturligtvis är, även om det inte känns så) och hoppet återvände.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela