Jag vaknade!
Det är en fantastisk känsla att vakna ur narkos! Jag har bara varit sövd en gång tidigare innan igår, men jag minns att det var samma befrielse då också. Däremot var det läskigare igår, då jag var "vaken" när de drog ur tuben ur halsen och satte in nån slags plutt i näsan. Riktigt obehagligt, för jag kunde inte säga något. Usch, jag får obehagskänslor bara jag tänker på det. Nog för att det är bra att vakna, men det där vill jag inte vara med om igen, jag vill inte veta vad de gör med mig utan bara vakna som om inget hade hänt. Idag har jag absolut ingen smärta i livmodern, däremot riktigt ont i halsen av den där tuben.
Hur gick då själva hysteroskopin? Jo, ganska bra. Läkaren som opererade var innan operationen helt övertygad om att det var rester efter missfallet som gjorde problemen, och inte en polyp eller nåt sånt. Men tji fick hon, det var inga rester utan en polyp. Hon beskrev det som att slemhinnan var typ lite bucklig. Det tog hon bort och skickade på analys. Svaret kommer om några veckor. Annars såg det fint ut. Så långt bra, alltså. Däremot var läkaren inte så säker på att det är polypen som har orsakat mina bekymmer med blödningar utan trodde att det kunde vara en hormon/ägglossningsrubbning som jag kan komma att behöva hormonbehandling för...jag orkar inte ens tänka tanken på att blödningarna kommer att fortsätta. I vilket fall, så ska jag ringa om två veckor om jag inte är blödningsfri. Blödningarna efter ingreppet ska normalt sluta om några dagar sa hon.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta är slutet på den här blodiga historien. Det är lätt att ge upp i tanken när det hela tiden kommer nya "teorier" och "om" eller "om inte".
