Ett slags ultimatum
Det är jobbigt hemma. Det är jobbigt på jobbet. Det är bara jobbigt. Igår pratade jag och mannen en stund efter middagen (han pratade, jag grinade ungefär som vanligt). Han tycker att jag ska sjukskriva mig för att få tillbaka lite ny kraft både psykiskt och fysiskt. Annars vill han att vi lägger en ny behandling på is tills jag mår bättre. För mig känns det ganska otänkbart att pausa i behandlingarna just nu när jag redan känner mig stressad över att jag blir äldre och att tiden rinner ifrån oss. Jag vet vilken skit jag sätter mina kollegor i om jag är hemma någon vecka, men jag vet heller inte hur jag skulle klara av det andra alternativet.
