Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Oroligt

Publicerad 2014-04-09 07:37:36 i Allmänt

Idag 8+5 och jag är så sjukt orolig för Bubblan. Jag har haft några dygn utan några direkta symptom...i och för sig har de väl aldrig varit särskilt många, men av någon anledning har den här "kvävande" oron kommit tillbaka. Tänk om något har gått snett! 

Om två veckor idag ska vi träffa "vår" barnmorska på MVC, det är liksom nästa delmål. Men hur jag ska hantera oron är oklart. De här veckorna känns mer som något jag bara vill ta mig igenom, de är inte särskilt njutningsfulla tyvärr. 

Kommentarer

Postat av: Annika

Publicerad 2014-04-09 12:49:00

Nä, det är ju tyvärr så det är fram till nästa ultraljud... Jag tyckte allt var väldigt segt första trimestern: Osäkerheten kring om den verkligen lever, kombinerat med att man inte berättade för nån (eller iaf hemlis för de flesta), och att man inte kände sig gravid heller. Det handlar mest om att stå ut med osäkerheten. Men den tiden går över, och då säger det svoosh! :)

Symptombrist betyder ingenting! Snarare ett tecken på att du får en lika (hittills, peppar peppar) komplikationsfri graviditet som jag.

Går du och pratar med någon professionell? Jag kan verkligen rekommendera det. Kurator borde finnas på fertmottagningen?

Håll ut! Är tyvärr allt jag kan säga.

Annika

Svar: Mm...när vi (förhoppningsvis) träffar bm ska vi fråga om det finns någon möjlighet att få göra ett ul i vecka 12- 13 eller så, för att vi är så oroliga. Annars är ju nästa i vecka 17, och det är en ocean av tid...vi får se vad de säger.

Ja, jag går till en kurator, och snart ska jag även börja i terapi för att lära mig hantera all min oro lite bättre. Det behövs verkligen ventiler :)!

Kram?
Ett tomt rum

Postat av: Annika

Publicerad 2014-04-09 16:42:58

Absolut kram! ;)

Ni kan ju be att få göra kubtestet v 14, då ingår ju ul.

Svar: Haha, oj, fel tangent! Tanken var ett utropstecken haha :).
Ett tomt rum

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela