Jag skrev för ett par veckor sedan när jag hade blivit förkyld att "bättre nu i alla fall än under sprutperioden". Det borde jag inte ha skrivit, för att låta skrockfull...Jag kurerar just nu min andra dunderförkylning inom loppet av två veckor. Den här varianten är dock värre än den förra, vilket känns surt med tanke på att jag startade med Gonal F igår. Jag ringde sjukhuset innan och frågade om jag trots sjukan kunde köra igång, och de sa ja, men om jag blir sämre i helgen ska jag ringa Linnékliniken för bedömning. Idag är jag dock bättre, som tur är! Igår körde jag alla typer av kurering jag kunde, massa vatten, både varmt och kallt, vädring, tvätt av sängkläder och handdukar, ryggläge och massa sömn. Idag försöker jag ta det väldigt lugnt också och hoppas på att det värsta har passerat. Nu är jag mest täppt, snorig och har lite lätt huvudvärk. Men huvudvärk har jag haft nästan sedan jag startade med Synarelan så den känns inte som det stora problemet.
Det absolut jobbigaste med behandlingarna är alla orosmoment. Så det kändes lite extra jobbigt att bli förkyld igen just nu. Det här kanske låter jättedumt, men påverkar det äggens utveckling/tillväxt? Ibland tänker jag att det är extra orättvist att just jag ska behöva gå igenom allt detta. Alltså, ofrivillig barnlöshet önskar jag ingen! Men jag är en orolig själ, och har alltid varit. Så just nu vet min oro inga gränser. Inga gränser alls. Därför känns det som lite extra otur att få kämpa med allt detta.
Injektionsstarten då...jo, den gick strålande tycker jag. Trots att det var ett år sedan sist kändes det väldigt bekant. Förra året sprutade jag 150 enheter och blev på gränsen till överstimulerad, nu har jag ju högre dos och oroar mig då givetvis för det. Å andra sidan är som sagt första VUL redan på torsdag och detta är en annan metod, så jag måste nog lite på att de har koll på min dos.
Så skönt att slippa Synarelan nu!
Låt nu äggen frodas!