Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Vecka 6 (5+5)

Publicerad 2014-03-19 07:22:32 i Allmänt

Idag är det 10 dagar sedan testdag. Förra graviditeten tog slut på den 10:e dagen efter TD. Trots att jag vet att detta är en annan graviditet är jag så orolig. Fortfarande inga direkta symptom att prata om, ibland kan jag känna ett lätt illamående, men det är så lätt att jag inte vet om jag inbillar mig för att jag så gärna vill känna något. Lite tröttare än vanligt är jag, men det är samma sak med det, jag har inte sovit en hel natt på över tre veckor, vem som helst skulle vara trött. 

Det som oroar mig mest är att jag inte känner någonting från magen. Bubblan, du finns väl där?

Kommentarer

Postat av: Karin

Publicerad 2014-03-19 10:33:53

Hang in there! När du vaknar imorgon så har ni kommit längre än tidigare, det är stort. Pepp!

Svar: I will :)! Tack för pepp!
Ett tomt rum

Postat av: Cerise

Publicerad 2014-03-19 13:16:41

Förstår att du är orolig. Första gång jag plussade fick jag också mf i vecka 6. Nu när vi lyckades igen så har jag varit oroligt jämnt...lite mer ibland lite mindre ibland. Illamåendet för mig kom i vecka 7 och höll fram till vecka 20 och jag kände inget från magen fram till vecka 17. Så det är normalt att du inte känner nåt. Styrkekramar! Jag tror på er!

Svar: Tack snälla :)! Skönt att höra att du inte kände nåt från magen-det verkar annars som att ALLA har molvärk från det att de plussar. Det är liksom så svårt att förstå att det skulle kunna vara något som växer därinne när det inte känns något.
Ett tomt rum

Postat av: Jallajalla

Publicerad 2014-03-20 09:57:33

Hej grattis till ditt plus, men du får gärna flytta din blogg från vi som kämpar till vi som är gravida.... Det gör mycket ont att läsa om dina gravid känslor osv....

Svar: Tack! Visst ska jag flytta bloggen, men just nu kämpar jag fortfarande! Med tanke på resan hittills med misslyckanden och missfall så flyttar jag bloggen så snart jag får veta om pluset faktiskt betyder en riktig graviditet.

När jag var mitt i behandlingar och läste bloggar där kvinnor fått plus efter lång tids kamp upplevde jag att det skänkte en hel del hopp-att mirakel faktiskt sker. Jag hoppas du kan välja att se detta så under en kort tid.
Ett tomt rum

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela