Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Vecka 7 (6+3) och blod

Publicerad 2014-03-24 06:59:34 i IVF

Allt kommer tillbaka från förra gången. Då fortsatte blodet i tre månader. Igår kväll började blödningen, och jag hoppas så innerligt att det beror på nåt annat än att Bubblan kommer ut. Jag har de senaste två dagarna till och med haft lite symptom och känt mig glad över det. Att se blodet var lite som att dra ner en rullgardin. 

Jag vet inte om jag har berättat det, men jag "tjatade" till mig att få fortsätta med Lutinus åtminstone till VUL, och efter att tidigare inte ha haft en tillstymmelse till blod blev jag skärrad igår kväll när Lutinusen var helt fel färg. I natt har jag dock inte blödit, och jag hoppas att det stannar av nu. 

Jag funderar på om jag ska ringa och tjata till mig ett läkarbesök. Det är väl dock lite oklart om det går att se något nu. Det är en vecka kvar till VUL idag. Men de bör åtminstone kunna se om Bubblan sitter på rätt ställe. Jag har haft ont i höger äggstock en del och oroar mig mycket för utomkveds...men jag ska ta morgonlutinusen och ta ställning efter det hur jag gör med det eventuella samtalet.

Kommentarer

Postat av: Annika

Publicerad 2014-03-24 08:43:06

Ring! Bättre att veta i det här läget. Kan vara falskt alarm.

Postat av: Karin

Publicerad 2014-03-24 09:11:18

Vet precis hur det känns, den isande oron, tomheten, rädslan och ovissheten.

Jag hade blödningar både före och efter VUL, och fick komma till gynakuten (efter lite tjat). I vecka 6 kunde de se en liten prick på rätt ställe, och utesluta utomkveds. I vecka 8 såg de att det fanns blod kvar så jag var förberedd på att det skulle komma ut, vilket var skönt att veta.

Så jag tycker absolut att du ska ringa och åtminstone prata med en BM.

Om blodet avstannat redan så är det nog ingen fara alls, fortsätter det med färskt blod så ska du absolut på en tid.

Försök att andas nu. Stor kram!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela