Vecka 16 (15+0)
Ny vecka idag och jag känner mig lite låg. Åh vad jag önskar att jag kunde njuta av detta. Det känns som ett sånt slöseri att bara vilja att tiden ska gå när jag har längtat efter det här så länge. Jag vill inte gå och oroa mig och sedan "vakna upp" och inse att hela graviditeten har passerat. Ibland får jag liksom lyckorus. Då kan jag börja gråta för att jag är så himla glad, det kan faktiskt bli så att jag kommer att bli mamma! Nästa stund funderar jag på om Bubblan lever.
Jag borde njuta av att jag mår bra. Istället är det just det som oroar mig nästan mest fortfarande-hur kan jag inte känna NÅNTING, kan det verkligen stå rätt till då? Människor i min närhet verkar tycka att nu är det "lugnt" nu när vi har passerat vecka 12. Jag känner inte alls så. Inte alls...och det gör att jag känner mig ganska ensam just nu.
Jag går och lägger mig ganska tidigt om kvällarna. Dels för att jag tycker om att vakna utvilad och är lite mer kvällstrött nu än annars, dels för att det ska bli en ny dag och tiden ska gå. Ibland försöker jag vara uppe lite längre, men det slutar med att jag somnar i soffan. Mannen och jag har liksom olika dygnsrytmer och det känns trist. Jag tror vi har gått och lagt oss samtidigt ett par kvällar den senaste månaden. Jag känner mig lite ensam hemma också. Igår framförde jag min åsikt om att jag tycker det är tråkigt att vi säger godnatt framför tv:n nästan jämt. Det gick inte så bra utan slutade med att vi blev osams. Även om vi inte skildes som ovänner imorse tror jag det är därför jag känner mig lite extra deppig idag.
Nu väntar en späckad dag på jobbet, vilket inte gör att det känns bättre direkt...men jag hoppas att dagen slutar bättre än den börjar!
Kram på er!
