Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Graviditeten har slagit till!

Publicerad 2014-10-21 21:39:12 i Allmänt

En dag kvar till vecka 38 och jag är knockad. Det är min sista arbetsvecka, men efter en dryg vecka med mellan tre till fyra timmars sömn per natt och väckarklockan på 4.30 gick musten ur mig idag. Jag har de senaste dagarna också haft samma problem som i somras, att jag "läcker något" och inte har vetat om det är flytningar, fostervatten eller kiss. I morse gick jag upp när klockan ringde och tog mig på något sätt till bussen. Men eftersom det tar ett par timmar totalt för mig att ta mig till eller från jobbet så kändes det olustigt att åka iväg och jag bestämde mig för att lyssna på min magkänsla och vände hemåt igen. Jag pratade med förlossningen som inte trodde att det var någon fara utan bad mig kolla om en binda blev genomblöt under förmiddagen. Det blev den som tur var inte, så jag hoppas att de har rätt i att det då är flytningar. Väldigt obehagligt är det ändå, det känns som att det rinner längs med benen (och ibland gör det det också). I vilket fall har jag passat på att sova idag. Jag har sovit i princip hela dagen i omgångar. Mycket av min oro kommer i kombination med trötthet, så nu känns allting lite bättre och jag ska alldeles strax sova igen. Jag har verkligen varit helt slut och det känns som att graviditeten nu har slagit till med all sin kraft. Både härligt och jobbigt. Michelingubbekänslan  är nog det som är mest jobbigt. Imorgon står klockan på 5.15, det känns som sovmorgon i pendlarvärlden. På torsdag är det dags för besök hos bm så då har jag tagit semester för att slippa åka fram och tillbaka för att enbart jobba halvdag. Fredag är det sedan dags att lämna arbete och kollegor för en tid framöver. Vad konstigt overkligt det känns. Men fantastiskt, givetvis! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela