Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Anledningar att skriva

Publicerad 2015-02-26 07:54:01 i Allmänt

Jag har haft några bra dagar utan så stora besvär, hoppas hoppas hoppas att det har vänt! Jag tänker dock inte säga ifrån läkartiden på måndag...

I helgen pratade jag och mannen lite om  vad vi har gått igenom. Det var ett år sedan embryoåterföringen som visade sig bli lilla A och jag tänker mycket på det. Mannen har svårt att förstå att det fortfarande är "en stor grej" för mig, och han har svårt att förstå varför jag vill berätta och prata så mycket om det. Jag upplever att han tror att det är för att jag vill ha sympatier/tyck synd om. Så är det verkligen inte! Jag har inte behövt medlidande under den här resan, däremot hade jag inte behövt samlagstips (efter många månader utan framgång har man provat allt och är expert på biologitro mig. Dessutom är samlag inte ens särskilt lockande när du måste bli sugen på beställning och när det står i kalendern, ordna så att kvällströttheten är som bortblåst runt ägglossning och se till att spermierna har fått bästa möjliga uppladdning.) Jag hade gärna sluppit kommentarer som "när din kropp är redo så blir det" (fuck redo, jag är 31 år och har haft mens sedan jag var 11, borde inte min kropp vara redo som de flesta andra?) eller klassikern "ni kan ju alltid adoptera" (Jag försätter mig inte i ett falskt klimakterium och sprutar magen full med hormoner om det hade varit vår plan. Och tvinga mig inte tänka på om alla behandlingar misslyckas är du snäll.) 

Den allra största anledningen till att jag skriver är för att jag hoppas att det kan bidra till någon slags "avdramatisering" kring ämnet. Jag kan inte göra annat än att utgå ifrån mina egna upplevelser, och kanske, förhoppningsvis kan min resa hjälpa någon att få hopp, förståelse eller bara en stunds bloggläsning som "en i mängden". Det är helt enkelt mitt lilla bidrag till en ökad förståelse för vad ofrivillig barnlöshet kan innebära. Det går inte för en utomstående att förstå vad de drabbade går igenom, men att förstå att det inte går att förstå tror jag är lite av poängen. Att lyssna om det behövs, utan goda råd om själva barntillverkningen, tror jag är en av nycklarna till att verkligen hjälpa ofrivilligt barnlösa. Jag är fullt medveten om att människor försöker vara omtänksamma med den här typen av kommentarer. Det är inte riktigt så de uppfattas.

Jag skriver också för att det är terapeutiskt. Under behandlingarna och vår barnlösa tid kändes det periodvis nästan lika viktigt att blogga som att gå till min kurator. Det är en ventil som jag inte har (eller kanske inte vill ha) i min relation.

En annan anledning till att jag skriver är helt enkelt för att minnas. Det känns viktigt. Den här resan är den viktigaste jag har gjort i livet. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela