Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Odlingssvar

Publicerad 2015-02-19 10:41:20 i Allmänt

Inte svamp. Jag började gråta när jag läste brevet. Det tar liksom inte slut. I brevet stod att en remiss skulle skickas till "Vulvamottagningen" och att de skulle kalla mig framöver. Jag slängde mig på telefonen för att ta reda på hur lång tid sånt tar (jag har haft två mer eller mindre sömnlösa nätter för att klådan är tillbaka, så jag orkar liksom inte "foga mig" längre). Jag fick till svar att den 9:e mars skulle remissen BEDÖMAS av läkare, och lite beroende på hur den bedöms är det minst dyra veckors väntetid efter det. Då började jag gråta igen. Jag kan förstå att klåda, sveda och smärta inte låter "så farligt", men för mig påverkar det precis hela min vardag just nu. Jag försökte på alla sätt få komma tidigare, kanske till någon annan läkare för att diskutera "teorier" osv. Det var fullbokat överallt. Och sköterskan menade att jag behöver komma till en av experterna, annars blir jag inte hjälpt. Det är jag tacksam över. Hur som helst, efter en stund blev hon nog så trött på mig att hon kollade hur experten hade bakjour och då kunde jag få en tid måndag den 2:a mars. Så nu försöker jag bita ihop och hoppas på att faktiskt få någon rätsida på detta efter den 2:a. 

Tidigare har jag haft Alvida med på läkarbesöken men jag ska försöka fixa barnvakt (om inte mannen kan få till att komma ifrån jobbet) så att jag kan fokusera ordentligt. 

Tre månader och en vecka är vår tjej idag. Idag är det på dagen exakt ett år sedan vi plockade ägg för andra gången. (Enligt datum är det exakt ett år sedan imorgon, men veckodagen var en torsdag.) Tänk att det blev till vår underbara lilla tjej. Det är ett lika stort mirakel fortfarande! 

Kommentarer

Postat av: syskonjakt

Publicerad 2015-02-21 07:19:18

Så jobbigt du har det! Men bra att du inte gav dig, utan lyckades få tidigare tid! Tycker absolut du ska försöka gå dit själv, mycket lättare att förmedla allt då, och höra vad läkaren säger.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela