Sliten
Jag vet inte om vi är fler som känner såhär...men jag känner att jag "måste" vara extra tacksam för vår dotter, för att hon kom efter mycket slit och verkligen inte var någon självklarhet. Därför blir det jobbigt för mig när vi är inne i en intensiv period med tänder, klängighet, hängighet och frustration. Jag hinner knappt tänka klart en enda tanke om dagarna, men när jag tänker att jag är trött, att jag tycker att det är jobbigt och att jag känner mig sliten får jag så dåligt samvete. Det känns som att jag inte får tänka så. Jag älskar att vara med min dotter, jag älskar henne över allt annat, men vissa dagar är jag helt slut. Tanken gnager att jag känner att jag skulle behöva få någon timme på egen hand (vilket jag i princip inte har haft sedan hon kom, förutom frisörbesök, tandläkarbesök och ett gynbesök). Jag får så dåligt samvete. Jag vet att det borde vara helt okej för mig, precis som för vilken annan mamma som helst, att känna att jag behöver påfyllning/återhämtning...och tillåta mig att känna mig trött och inte på topp...men ändå...hur känner ni andra IVF-föräldrar?
På torsdag kommer i alla fall min mamma och är med A medan jag får sitta hos frissan en stund. Jag längtar!
