Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Cytotecrapport

Publicerad 2013-11-21 09:36:51 i Allmänt

Det hände INGENTING. Jag fick smärtstillande och totalt sju Cytotec som jag tog i omgångar under dagen. Ingenting kom ut. Istället var jag i princip blödningsfri för första dagen på väldigt länge. Vad är det som händer? Det är helt galet allting!
Kommentarer (0)

Dagens läkarbesök

Publicerad 2013-11-05 19:07:49 i Allmänt

Det resulterade i en operationstid (hysteroskopi) på tisdag om en vecka och två veckors sjukskrivning!

Jag hade förberett mig noga inför besöket och kände mig nervös och orolig för att få vända hem med ordinationen att vänta. Jag hade till och med gjort en lista med alla datum, läkarbesök och blödningsstatus (kalla mig tant). På Fertilitetsmottagningen var det kaos på grund av att de testade en ny ultraljudsapparat, så jag fick vänta länge. När jag väl kom in och hade gjort ett grav.test (negativt) så hann jag inte säga så många ord förrän jag bröt ihop. Det gjordes ultraljud och togs cellprov, och eftersom den nya apparaten skulle testas var det tre läkare som skulle testa...det såg "bra ut" tyckte två av läkarna. Den tredje såg någonting i livmodern som hon ville titta extra på så hon gjorde en spolning. Där såg hon något som hon trodde var en polyp! Kors i taket, ÄNTLIGEN kanske vi får en förklaring till det här helvetet. Hon sa att det talar för att det är en polyp, alternativt rester från missfallet som sitter "hårt", men oavsett vilket ville hon boka in mig för en hysteroskopi för att titta närmare och ta bort det. Hon sa att polypen kan ha kommit på grund av en infektion i samband med missfallet. 

Sjukskrivningen fick jag för att kunna läka ihop lite i själen, det känns skönt. Och det känns bra att få hysteroskopin också, mentalt blir det lite som att "städa bort" det gamla och ta nya tag. Givetvis blir det också skönt att få ett svar på vad det är för något därinne som ställer till det. 

Så på tisdag är det då dags att skrubba sig med Descutan och sova en stund. Lite läskigt, men bra.

Det kommer att bli bättre!
Kommentarer (1)

Droppen...

Publicerad 2013-10-31 19:59:57 i IVF

I två dagar har jag varit blödningsfri. I tisdags och igår. I morse märkte jag att det var på gång igen. På tåget hem, med både ståplats och försening, kom det igång på riktigt. Jag blödde igenom både trosor och byxor. Jag har pratat med Fertilitetsmottagningen och IVF-kliniken (vi gör behandlingarna via landstinget, men eftersom vårt hemlandsting inte gör några "egna" IVF-behandlingar köper de tjänsten av IVF-kliniken i en närliggande stad. Vi gör ultraljud och allt annat förberedande på hemorten och då på Fertilitetsmottagningen, men åker till IVF-kliniken för äggplock och återföringar. Därav skriver jag om både Fertilitetsmottagning och IVF-klinik). Jag har fått tid för läkarbesök och grav.test på tisdag nästa vecka (på Fertilitetsmottagningen).  

Det här tar knäcken på mig. På riktigt. Fysiskt är det värsta att känna att kroppen inte fattar nånting. Inte nog med att kroppen inte klarar av att hålla kvar en graviditet, den klarar inte ett missfall heller...(jag vet innerst inne att det inte är min egen kropps fel, men just idag är jag bara bitter) Psykiskt är det som ni förstår av mitt bittra uttalande, en fullkomlig tortyr. Imorgon är det sju veckor sedan missfallet och jag blöder fortfarande. Det kan aldrig vara normalt. 

Det är en otroligt märklig känsla att vara mellan behandlingar. I synnerhet när kroppen strular och jag känner att jag måste få hjälp med det. Jag känner mig ensammast i hela världen.

Kanske stämmer påståendet "inget ont som inte har något gott med sig".  Vi har tagit beslutet att låta min kropp och mitt psyke återhämta sig resten av året. Nu är det inte längre så lång tid kvar av året, men för att få åtminstone en liten chans att känna igen kroppen kommer vi att vänta med allt vad hormoner heter till efter nyår. Sist jag pratade med Fertilitetsmottagningen om det sa sköterskan där att jag kunde spraya lite längre över jul och nyår om vi ville komma igång med nästa behandling trots att vi inte skulle hinna äggplock och återföring innan årets slut. Men nu har vi bestämt oss för att vi tar nya tag nästa år oavsett om vi skulle kunna starta ett långt protokoll alldeles innan jul. Vi vill kunna njuta åtminstone lite av jul och nyår, och jag känner inte att nässpray och ännu mer ovisshet än vanligt skulle bidra positivt till den njutningen...jag känner helt enkelt att jag inte skulle klara av det ännu, varken fysiskt eller psykiskt.

Jag tror att det kan vara bra för oss. För mig. För kroppen. För hjärnan. Nästa år blir ett bättre år. (?!)
Kommentarer (3)

Tillbaka på ruta ett?

Publicerad 2013-10-16 07:22:05 i Missfall

I två, nästan tre dagar har blödningen varit betydligt bättre. Så pass bra att vi nästan vågade hoppas på att sexlivet kanske kunde komma igång för första gången sedan augusti (innan återföringen) framöver. Igår var jag ute och sprang och när jag kom hem upptäckte jag att jag hade fått en störtblödning. Rött färskt blod i riklig mängd. Idag blöder jag också betydligt mer än tidigare och jag O R K A R   I N T E.
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela