Ett bättre besked
Jag fick träffa en ny läkare igår. En läkare som för första gången hade läst min journal innan jag klev in i undersökningsrummet. Bara det är ett så stort framsteg att jag blev smått lycklig. Det visade sig vara en van fertilitetsläkare som jag med en gång fick förtroende för. Han gjorde i vanlig ordning VUL och såg en något oregelbunden slemhinna men tyckte att det såg helt normalt ut. Han sa att det kan ta ett par cykler att få en slät slemhinna efter en hysteroskopi där man opererat bort något. Och även om den skulle förbli något oregelbunden så skulle det vara helt normalt vad jag förstod. Jag frågade varför Cytotec inte fungerade och han sa "ska jag vara ärlig så ställer jag mig frågan vad hon hade tänkt sig skulle komma ut".
Det behöver ju egentligen inte vara en hemlighet att vi bor i Gävle. Där går vi alltså på Fertilitetsmottagningen och gör våra ultraljud, blodprov och andra besök mellan äggplock och återföringar. Vi har blivit väl omhändertagna, men sedan den här jobbiga blödningshistorian startade har jag blivit "bollad med". Jag har fått olika besked från olika läkare och jag tror att det tyvärr var mest tur att polyperna upptäcktes och att jag fick ta bort dem. Det har känts svårt ibland att lita på vad läkarna säger, i synnerhet eftersom att jag varje gång har fått lämna fram en lapp där jag har skrivit ner alla datum, blödningar, läkarbesök och behandlingar sedan i augusti. Ingen har hunnit läsa min journal innan undersökningen, och det har känts lite godtyckligt. Nu håller jag alla mina tummar och tår för att läkaren jag träffade igår stannar kvar på mottagningen. Han frågade till och med om jag hade fler funderingar innan vi avslutade vårt möte. Det kändes helt fantastiskt. (Har ni inte tittat på humorklippet som heter "Inspirationsdag för felmedicinerade" med Mammas nya kille kan jag varmt rekommendera det, jag känner mig lite som dem just nu). Det blir så tydligt hur viktigt det är att få ett bra bemötande, och att inte behöva känna sig som en jobbig patient.
Det känns otroligt skönt att få blicka framåt nu. Jag längtar efter en kropp i balans och jag hoppas på att kunna få tillbaka känslan av att vara fysiskt oh psykiskt stark innan vi startar nästa behandling. Vi har tidigare gått vid IVF-kliniken i Falun, men nu har Landstinget bytt samarbetsklinik så efter nyår ska vi istället göra behandlingar vid Carl von Linnékliniken i Uppsala. Det känns både läskigt och spännande. Jag tror att de båda klinikerna är ganska likvärdiga, men vad jag har förstått så blastocystodlar Carl von Linné inte som standard, vilket Falun gör. Vi hoppas i alla fall på att de kanske lägger till något, drar ifrån något eller hittar på något annat som gör att vi kan lyckas bättre än hittills. Nytt år, nya möjligheter sägs det. Vi hade hoppats på att 2013 skulle "bära frukt", men när så inte skett kan vi bara hoppas på att 2014 blir ett bättre år.
Ingen kan påstå att vi inte kämpar för att få vår dröm att gå i uppfyllelse.
