Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Grejer jag gillar

Publicerad 2014-05-11 09:42:00 i Allmänt

Vecka 14 (13+3) och jag har precis avslutat söndagsfrukosten. Ostmackor, te och juice. Jag skulle kunna äta tjugo mackor och dricka två liter juice. Jag skulle kunna leva enbart på mackor och juice, faktiskt. Och tårta. Det där med tårtan är mycket märkligt, visst gillar jag tårta på kalas, men hittills i mitt trettioettåriga liv är det inget jag någonsin har längtat efter och varit sugen på. Nu är känslan att jag skulle kunna dra i mig en tolvbitars själv, typ. Prinsesstårta!

Jag lever givetvis inte på ostmackor och tårta. Jag försöker ge Bubblan och mig bättre grejer än så. Men jag tycker det är en härlig känsla att vara hungrig. Jag har under stora delar av mitt vuxna liv försökt kontrollera kroppen med vad jag äter och hur jag rör mig. Nu kan jag inte kontrollera den på samma sätt, och för mig innebär det någon slags frihetskänsla. 

I övrigt då. Jag är inte särskilt trött längre, något mer kvällstrött än vanligt men annars inget. Jag mår inte illa. Jag har inte räknat efter, men jag skulle gissa på att det inte är fler än tio dagar totalt som jag känt lite illamående. Att kräkas har jag inte varit i närheten av. Jag är inte särskilt labil, snarare tycker jag att jag har blivit lugnare på så sätt att jag inte jagar upp mig över småsaker för att jag tycker att jag har större saker att lägga min energi på. Överlag så känner jag mig verkligen inte gravid...det är fortfarande jätteläskigt! 

När jag och mannen noga analyserar magen tycker vi att det finns ett litet extraput där, men det skulle lika gärna kunna vara ostmackor och mat. Jag hade några extrakilon innan graviditeten, så det är lite svårt att avgöra vad som är vad. Eftersom jag inte känner just någonting så är magens förändring mitt största hopp just nu. Jag vill kunna tro på riktigt! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela