Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Vecka 16 (15+0)

Publicerad 2014-05-22 08:00:04 i Allmänt

Ny vecka idag och jag känner mig lite låg. Åh vad jag önskar att jag kunde njuta av detta. Det känns som ett sånt slöseri att bara vilja att tiden ska gå när jag har längtat efter det här så länge. Jag vill inte gå och oroa mig och sedan "vakna upp" och inse att hela graviditeten har passerat. Ibland får jag liksom lyckorus. Då kan jag börja gråta för att jag är så himla glad, det kan faktiskt bli så att jag kommer att bli mamma! Nästa stund funderar jag på om Bubblan lever. 

Jag borde njuta av att jag mår bra. Istället är det just det som oroar mig nästan mest fortfarande-hur kan jag inte känna NÅNTING, kan det verkligen stå rätt till då? Människor i min närhet verkar tycka att nu är det "lugnt" nu när vi har passerat vecka 12. Jag känner inte alls så. Inte alls...och det gör att jag känner mig ganska ensam just nu.

Jag går och lägger mig ganska tidigt om kvällarna. Dels för att jag tycker om att vakna utvilad och är lite mer kvällstrött nu än annars, dels för att det ska bli en ny dag och tiden ska gå. Ibland försöker jag vara uppe lite längre, men det slutar med att jag somnar i soffan. Mannen och jag har liksom olika dygnsrytmer och det känns trist. Jag tror vi har gått och lagt oss samtidigt ett par kvällar den senaste månaden. Jag känner mig lite ensam hemma också. Igår framförde jag min åsikt om att jag tycker det är tråkigt att vi säger godnatt framför tv:n nästan jämt. Det gick inte så bra utan slutade med att vi blev osams. Även om vi inte skildes som ovänner imorse tror jag det är därför jag känner mig lite extra deppig idag. 

Nu väntar en späckad dag på jobbet, vilket inte gör att det känns bättre direkt...men jag hoppas att dagen slutar bättre än den börjar! 

Kram på er! 
Kommentarer (1)

Terapi

Publicerad 2014-05-20 18:57:11 i Allmänt

14+5 idag. Phu vad tiden går sakta. Och det här med att känna livmodern, det ska man tydligen kunna göra nu?! Jag känner då inte ett jota, men det kanske beror på magfettet?! Bonussonen sa dock alldeles nyss till mig "man kan se att bebisen har växit lite nu. Magen är lite tjockare." Själv skulle jag kalla den ordentligt lönnfet, men det sa jag inte till honom :). 

Idag har jag börjat i terapi. Jag går på privat mottagning, men genom landstinget, så jag har användning av frikortet. Hur som helst, jag fick träffa en sympatisk kvinna som jag tyckte skapade sig en bra bild av mina bekymmer. Min oro. Det kändes verkligen bra, jag ser fram emot fortsättningen! Jag har tre ytterligare samtal inbokade innan sommaren, och sedan har jag 11 ännu obokade samtal som väntar efter semestern. Det känns konstigt att tänka att jag kanske kommer föda barn innan terapin är slut. Det är ju en helt galen tanke. Jag vågar liksom inte tänka den...
Kommentarer (0)

TSH och järnreserv

Publicerad 2014-05-16 16:04:23 i Allmänt

Barnmorskan ringde tidigare idag. Jag fick svar på proverna. Thyroideaprovet visade att TSH nu har sjunkit till 0,6, vilket både hon och läkaren tyckte var toppen så jag fortsätter med 75 mg Levaxin per dag. Nästa gång lämnar jag prov i vecka 25. SKÖNT att det har gått åt rätt håll, jag blev lättad. Och skönt att slippa lämna prov var fjärde vecka, som jag förstår att man får göra om värdet inte vill ligga riktigt bra.

Järnreserv kollade de också (heter det ferritin, jag tror det), och om det provet sa hon såhär: "jadu, du har så enormt bra depå att du skulle kunna skänka till någon". Jag behöver alltså inte ta järntabletter, något jag blev väldigt glad för eftersom jag redan har dålig mage. 

Fick också reda på blodgrupp och att jag är Rh-positiv, vilket ju är toppen. En fredag med bra besked alltså. Dessutom verkar det som att värmen har anlänt till södra Norrland, så jag hoppas det blir en solig helg. Det tror jag är bra för små små bebisar som befinner sig i bakugnen :).
Kommentarer (1)

100 dagar

Publicerad 2014-05-16 07:38:28 i Allmänt

Idag har 100 dagar av graviditeten passerat. 180 kvar. 

Jag är ju fortfarande ganska reserverad som ni vet, men igår tog jag mod till mig och intalade mig att det blir inte missfall för att jag gör "gravidsaker". Så igår köpte jag min första olja att smörja magen, rumpan och brösten med. Ännu har ju inte magen börjat växa så mycket, men det är ju rekommenderat att börja använda "smörjor" i fjärde månaden. Oklart om det fungerar, bristningar är väl hormonellt också, men jag har testat oljan och det kändes väldigt skönt, och en bra känsla kan också vara viktig. Mysigt också att smeka lite på magen. Låt den nu växa! 
Kommentarer (0)

När saker löser sig till det bättre

Publicerad 2014-05-15 07:32:42 i Allmänt

Vecka 15 (14+0). Det känns fortfarande ofattbart. Det syns ingenting när jag har kläder på och det känns ingenting. Hur ska jag våga tro att Bubblan växer på sig därinne? Jag längtar verkligen efter putmage! 

Jaja, nog om det gamla vanliga tjatet. Igår var en bra dag! För några veckor sedan var jag till tandhygienisten på "den varannanårliga undersökningen". Jag har fluorskador på mina tänder sedan jag var liten, på grund av att det var för mycket fluor i dricksvattnet, så jag har haft mycket bekymmer med mina tänder. De saknar emalj och "ramlar sönder". Av den anledningen har jag både skalfasader och porslinskronor i munnen nu som vuxen. Det fungerar jättebra, men när jag var på det senaste tandvårdsbesöket visar det sig att en av kronorna har lite dålig passform på tanden under så att det kommer upp smuts mellan kronan och tanden. Karies, med andra ord. Så kronan måste tas bort och göras om. Jag har gjort om den förut och även om det inte är en angenäm upplevelse är det inget att oroa sig för. 

Jag fick en tandläkartid för att börja med att slipa bort den gamla kronan på tisdag den 20:e maj. Tandläkaren förklarade att han kommer att slipa bort den men sedan fixa en provisorisk krona tills bebisen kommer, eftersom jag inte ska ligga på rygg efter vecka 20 (han verkar ha god koll på graviditet). Så blev det sagt, men ända sedan jag fick tiden har jag haft en klump i magen. Att ta bedövning när man är gravid ska väl inte vara något problem, men då min bedövningsdos brukar gå upp till ibland fem sprutor (det är svårt att få den att ta som den ska) känns det sådär med tanke på Bubblan. Det känns också sådär med tanke på att jag får i mig slipdamm från kronan, och även om det inte är amalgam eller något sådant är det lite oklart vad det innehåller. 

Så jag ringde för några dagar sedan till tandis för att försöka förklara min känsla och eventuellt skjuta på slipningen för att göra allting när Bubblan är klar. Hon jag pratade med "trodde inte" att det var något giftigt i kronorna, hon trodde också att det "nog skulle gå bra" att komma på tisdag som planerat. Hon tyckte inte att jag skulle skjuta på besöket. Jag fick en ännu större klump i magen. 

Så efter en sömnlös natt tog jag mod till mig igår och ringde igen. Jag är ju numera van att vara den oroliga, jobbiga patienten på de flesta ställen. Kvinnan jag fick prata med igår känner igen mig eftersom jag gått hos dem sedan jag var liten och hon förstod hur jag tänkte. Hon sa bara "ja men självklart ska du skjuta på tiden, du hör av dig om du får besvär, men annars hör du av dig i höst och bokar en ny tid. Det gör du helt rätt i." 

Ni anar nog inte exakt hur stor stenen var som släppte från mina axlar just då. Jag blev så lättad att jag nästan började gråta. Den "första" kvinnan jag pratade med har säkert rätt, det är säkert hur lugnt som helst att göra den typen av tandbehandling trots graviditet, men jag känner mig själv och jag VET att om jag hade gjort det på tisdag hade jag funderat över om/hur det påverkat Bubblan varje dag. Eftersom jag är så orolig av mig är en av mina strategier nu under graviditeten att helt enkelt välja bort sådant som gör att jag skulle kunna  oroa mig ännu mer än vad jag redan gör. Hårfärg är ett exempel. Plast i munnen hos tandläkaren ett annat. Jag är så otroligt lättad! 
Kommentarer (0)

Kissnödig natt

Publicerad 2014-05-13 07:29:25 i Allmänt

Jag har under några veckors tid varit mer kissnödig på nätterna. Det har gått lite upp och ner, vissa nätter har jag gått upp tre-fyra gånger, andra två. Men natten till idag vet jag inte vad som hände. Jag tror att jag har gått upp två gånger i timmen hela natten. Så pass att jag började fundera på urinvägsinfektion, men jag har inte ont och nu på morgonen är "allt som vanligt". Förutom att jag är helt slut idag! 
Kommentarer (0)

Grejer jag gillar

Publicerad 2014-05-11 09:42:00 i Allmänt

Vecka 14 (13+3) och jag har precis avslutat söndagsfrukosten. Ostmackor, te och juice. Jag skulle kunna äta tjugo mackor och dricka två liter juice. Jag skulle kunna leva enbart på mackor och juice, faktiskt. Och tårta. Det där med tårtan är mycket märkligt, visst gillar jag tårta på kalas, men hittills i mitt trettioettåriga liv är det inget jag någonsin har längtat efter och varit sugen på. Nu är känslan att jag skulle kunna dra i mig en tolvbitars själv, typ. Prinsesstårta!

Jag lever givetvis inte på ostmackor och tårta. Jag försöker ge Bubblan och mig bättre grejer än så. Men jag tycker det är en härlig känsla att vara hungrig. Jag har under stora delar av mitt vuxna liv försökt kontrollera kroppen med vad jag äter och hur jag rör mig. Nu kan jag inte kontrollera den på samma sätt, och för mig innebär det någon slags frihetskänsla. 

I övrigt då. Jag är inte särskilt trött längre, något mer kvällstrött än vanligt men annars inget. Jag mår inte illa. Jag har inte räknat efter, men jag skulle gissa på att det inte är fler än tio dagar totalt som jag känt lite illamående. Att kräkas har jag inte varit i närheten av. Jag är inte särskilt labil, snarare tycker jag att jag har blivit lugnare på så sätt att jag inte jagar upp mig över småsaker för att jag tycker att jag har större saker att lägga min energi på. Överlag så känner jag mig verkligen inte gravid...det är fortfarande jätteläskigt! 

När jag och mannen noga analyserar magen tycker vi att det finns ett litet extraput där, men det skulle lika gärna kunna vara ostmackor och mat. Jag hade några extrakilon innan graviditeten, så det är lite svårt att avgöra vad som är vad. Eftersom jag inte känner just någonting så är magens förändring mitt största hopp just nu. Jag vill kunna tro på riktigt! 
Kommentarer (0)

Vecka 14 (13+0)

Publicerad 2014-05-08 07:06:29 i Allmänt

Sitter och väntar på ett försenat tåg och längtar efter en gravidmage. Först då tror jag att jag kan "förstå" det som händer. Ju mer jag tänker på det desto mer förundras jag över att det faktiskt var en liten människa i MIN mage. Vilket mirakel.
Kommentarer (0)

Att våga tro

Publicerad 2014-05-06 10:34:16 i Allmänt

Jag har just kommit från provtagning hos barnmorskan. Vecka 13 (12+5 idag) och jag har svårt att smälta gårdagens ultraljud. Jag har sagt till mannen att jag verkligen ska anstränga mig nu för att våga tro på detta. Idag fick vi datum gör BF. 12:e november. Gravidappar i all ära, men för mig känns det mer verkligt att få höra det av barnmorskan. 

Vi har resonerat fram och tillbaka kring när vi ska berätta för bonussonen om detta. Det är svårt att veta vad som blir rätt. Finns det ens något rätt? Vi resonerade i alla fall som så att nu är alla veckor lika riskfyllda, och att vänta till vecka 19 efter RUL känns lite långt, med tanke på att andra familjemedlemmar vet, och bonussonen är ju oss allra närmast både fysiskt och psykiskt eftersom vi lever tillsammans varannan vecka. Om något händer nu och framöver är det dessutom i princip omöjligt att dölja sorgen för bonussonen, så vi tog beslutet att berätta igår. Vi försökte också förklara att det än så länge är en väldigt väldigt liten och ofärdig bebis vilket gör att vi får hålla våra tummar för att den vill bo kvar i min mage och växa vidare. Hur som helst, så blev den sju- snart åttaårige bonussonen jätteglad och undrade på en gång vilket dagis den skulle gå på (han ville gärna att det skulle bli dagiset bredvid hans egen skola). 

Det kändes helt ofattbart att berätta faktiskt. Jag fattar det inte nu heller...men för resten av vår vänskapskrets får nu nyheten vänta tills efter RUL. 
Kommentarer (1)

Ett liten människa

Publicerad 2014-05-05 14:17:30 i Allmänt

H*n lever! Sprattlade och allt såg bra ut. Kanske kan blödningen förklaras av att moderkakan just nu ligger för livmoderhalsen. Vi hoppas att den flyttar på sig så småningom, vad läkaren sa så följer man det noga efter rutinultraljudet och det verkade inte som några konstigheter. 

UNNNNDDERRRBBAAART! Jag ÄR gravid! 
Kommentarer (2)

En väg vi känner till

Publicerad 2014-05-05 07:31:00 i Allmänt

Vi har gått in hårt för att få en bra vägbeskrivning till Ultraljudsbarnmorskorna imorgon...nu verkar det inte bli någon tur till huvudstaden imorgon, istället får vi ta en väg vi åkt många gånger förr. Till kvinnokliniken och gyn. 

Beskedet igår efter att skötaren jag pratade med på 1177 fått råd av gynjouren var att jag ska ringa till gyn nu på morgonen och få göra ett ultraljud under dagen. Så, istället för en åtminstone lite förväntansfull utflykt imorgon kommer nu alla minnen från alla de sjuttioelva läkarbesök jag gjorde på kvinnokliniken efter missfallet förra gången. Jag är livrädd. Kanske mest för att få någon av de osympatiska läkare som tyvärr finns där - om det blir ett dåligt besked. (Det finns de som är sympatiska också tursamt nog). 

Håll tummar!
Kommentarer (3)

Vecka 13 (12+3) och blod

Publicerad 2014-05-04 17:34:45 i Allmänt

Så kommer det...blod...ännu inte så mycket, men fullt tillräckligt för att jag ska bli livrädd och tro det värsta. 

Nu sitter jag och väntar på att antingen 1177 eller gynjourläkaren ska ringa upp mig. Självklart är det helg när sånt här händer. 

Det här är verkligen påfrestande. 
Kommentarer (0)

Spökvecka eller något dåligt?

Publicerad 2014-05-03 17:49:25 i Allmänt

På familjeliv finns det ett uttryck som är "spökveckor". Jag vet inte om det är ett "allmänt vedertaget" uttryck, men det är bara där jag har kommit i kontakt med det. Tydligen betyder det att när man börjar komma till/förbi vecka 12 så minskar eller avtar gravidsymptomen och man känner inte att man är gravid. Det blir läskigt/spöklikt liksom. Nu är ju Familjeliv synnerligen ingen bra källa till information, men antingen är det så att jag har kommit in i spökveckor, eller så har Bubblan dött. Om tre dagar från idag får vi veta. Hu. 
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela