En extra titt på vår bebis
Känsliga läsare varnas för detaljerat och intimt inlägg.
Jag har under några dagars tid inte riktigt vetat vad som har försiggått i mina trosor...Jag har funderat på om det är mängder av vattniga flytningar, urinläckage eller fostervatten. Jag har bytt trosor tre-fyra gånger om dagen och oron har gnagt. Det har känts som att det droppar till och från, ibland har jag på riktigt trott att jag har kissat på mig. Igår blev oron för mycket så jag ringde och pratade med förlossningen. De ville att jag skulle testa med en binda och se hur lång tid det tog innan den blev blöt, vilket jag också gjorde. Efter ett par timmar var den inte genomblöt, men ordentligt fuktig. Jag ringde dem enligt överenskommelse igen och de ville att jag skulle komma in för en kontroll. Vi är fortfarande på landet och bonussonen är hos oss den här veckan, och då klockan var nästan 19.30 och det är en timmes väg att köra till sjukhuset beslutade vi att jag skulle åka in själv. Jag måste medge att jag var rätt skakig. I vilket fall tog de hand om mig på allra bästa sätt. Läkaren gjorde en vaginal undersökning samtidigt som barnmorskan "ruckade" på bebisen i magen för att se om det sipprade vatten. Det gjorde det inte. VUL gjordes också för att kontrollera livmodertappen. Den var opåverkad. Ultraljud för att se bebisen gjordes sedan, vad stor h*n blivit! Sist men inte minst fick jag ligga en stund med ctg för att se om jag hade sammandragningar. Underbart att få lyssna på lilla hjärtat så länge! Allt såg fint ut. Pust! Läkaren konstaterade att det "bara" är flytningar.
Barnmorskan sa innan jag åkte att jag skulle ringa igen om jag tyckte det tilltog eller blev på nåt annat sätt eftersom det är lite lurigt det här med fostervatten. För de orden hade jag kunnat krama henne, det gjorde att jag kände att min oro var befogad. Det är den största nackdelen med att som jag vara orolig för allt (ja, förutom att det är jobbigt för min egen del givetvis), att jag liksom inte kan avgöra vad som är "värt" att kontakta sjukvården om.
Jag lämnade sjukhuset fem kilo lättare och väldigt törstig, så jag firade med en Festis innan hemfärd :).
Imorgon inleder vi vecka 28 (27+0). På måndag börjar jag jobba igen efter semestern, med vetskapen om vilken spännande höst detta förhoppningsvis kommer att bli känns det faktiskt inte alls särskilt jobbigt. Att värmen har gett med sig uppskattar jag enormt mycket, äntligen orkar jag promenera igen och vara ute! Ännu känner jag mig inte alls otymplig, så jag blir väldigt frustrerad när det är vädret som sätter gränserna för vad jag kan/orkar göra. Men nu hoppas jag att detta sköna klimat fortsätter.
