Så är det några dagar mindre kvar till VUL. Jag har så svårt att tänka mig att allt är som det ska när jag inte känner något...eller, inte mycket i alla fall. Igår var jag lätt illamående under både för- och eftermiddag. Dock inte så mycket att jag kände att jag ville kräkas. Jag har fobi för att kräkas, så jag kanske ska vara glad, men jag längtar verkligen efter något som kan göra det lite lättare att slappna av och våga tro. Inatt låg jag vaken och tänkte på måndagens läkarbesök. Om hon säger att det inte finns något foster, att något är fel...hur hanterar jag det? Det hålet som jag kommer att rasa ner i då, det blir nog det svartaste någonsin. Jag vill ju inte tänka så, men det känns ofrånkomligt när allt är så diffust. Kroppen är mest bara som vanligt. Jag tänkte göra en liten "symptomlista" utifrån vad jag läser om kan vara vanligt i denna vecka:
Illamående: Mycket lite och diffust. Möjligtvis är morgnarna lite extra jobbiga, jag mår lite "konstigt" då. Dock inte varje dag.
Ömma bröst: Inte direkt. De har spänt lite vissa dagar, men bara när jag har BH.
Molvärk: Ingen. Har inte haft en tillstymmelse till det under hela tiden. Vid ett par tillfällen som går att räkna på ena handen har jag känt som lite "pirrande" känsla i livmodern. Och när jag fick den första blödningen innan TD hade jag för ungefär en minut en mensvärksliknande smärta. That´s it. Det är kanske det som gör att jag är mest tveksam till att det finns liv därinne.
Kissnödighet: Nope. Jag går alltid upp minst en gång på natten och kissar, och någon natt har det nu blivit två gånger, men inte mer än så. I övrigt som vanligt.
Hård mage: Snarare tvärtom. Under de senaste två dagarna har jag haft riktig raketmage, sådär att jag måste springa på toa i panik.
Trötthet: Ja. Jag somnar väldigt fort, och kan somna lite när som helst. Jag har annars väldigt svårt att sova under dagtid, men nu har jag inga problem med små stödvilor. Jag skulle gärna gå och lägga mig vid 19 varje kväll, men det är också för att jag vill få tiden att gå och för att jag vet att jag ligger vaken varje natt.
Humörsvängningar: Nja, inte så mycket mer än vanligt. Vid något tillfälle har jag känt att jag blir förbannad så attt jag vill gråta för att någon är omständig eller liknande. Men i övrigt känner jag mig varken mer eller mindre labil än vanligt.
Övrigt: Jag har lite tydligare blodådror på ben och armar, och så känner jag pulsen tydligare i kroppen.
Så...det är klart att allt detta är individuellt och en hel del är jag lite tveksam till om man verkligen kan ta riktigt på allvar av allt som skrivs i gravidappar och allt sånt...men innerst inne gnager oron som aldrig förr.