Storken har flugit vilse...

Jaja, nog om det gamla vanliga tjatet. Igår var en bra dag! För några veckor sedan var jag till tandhygienisten på "den varannanårliga undersökningen". Jag har fluorskador på mina tänder sedan jag var liten, på grund av att det var för mycket fluor i dricksvattnet, så jag har haft mycket bekymmer med mina tänder. De saknar emalj och "ramlar sönder". Av den anledningen har jag både skalfasader och porslinskronor i munnen nu som vuxen. Det fungerar jättebra, men när jag var på det senaste tandvårdsbesöket visar det sig att en av kronorna har lite dålig passform på tanden under så att det kommer upp smuts mellan kronan och tanden. Karies, med andra ord. Så kronan måste tas bort och göras om. Jag har gjort om den förut och även om det inte är en angenäm upplevelse är det inget att oroa sig för. 

Jag fick en tandläkartid för att börja med att slipa bort den gamla kronan på tisdag den 20:e maj. Tandläkaren förklarade att han kommer att slipa bort den men sedan fixa en provisorisk krona tills bebisen kommer, eftersom jag inte ska ligga på rygg efter vecka 20 (han verkar ha god koll på graviditet). Så blev det sagt, men ända sedan jag fick tiden har jag haft en klump i magen. Att ta bedövning när man är gravid ska väl inte vara något problem, men då min bedövningsdos brukar gå upp till ibland fem sprutor (det är svårt att få den att ta som den ska) känns det sådär med tanke på Bubblan. Det känns också sådär med tanke på att jag får i mig slipdamm från kronan, och även om det inte är amalgam eller något sådant är det lite oklart vad det innehåller. 

Så jag ringde för några dagar sedan till tandis för att försöka förklara min känsla och eventuellt skjuta på slipningen för att göra allting när Bubblan är klar. Hon jag pratade med "trodde inte" att det var något giftigt i kronorna, hon trodde också att det "nog skulle gå bra" att komma på tisdag som planerat. Hon tyckte inte att jag skulle skjuta på besöket. Jag fick en ännu större klump i magen. 

Så efter en sömnlös natt tog jag mod till mig igår och ringde igen. Jag är ju numera van att vara den oroliga, jobbiga patienten på de flesta ställen. Kvinnan jag fick prata med igår känner igen mig eftersom jag gått hos dem sedan jag var liten och hon förstod hur jag tänkte. Hon sa bara "ja men självklart ska du skjuta på tiden, du hör av dig om du får besvär, men annars hör du av dig i höst och bokar en ny tid. Det gör du helt rätt i." 

Ni anar nog inte exakt hur stor stenen var som släppte från mina axlar just då. Jag blev så lättad att jag nästan började gråta. Den "första" kvinnan jag pratade med har säkert rätt, det är säkert hur lugnt som helst att göra den typen av tandbehandling trots graviditet, men jag känner mig själv och jag VET att om jag hade gjort det på tisdag hade jag funderat över om/hur det påverkat Bubblan varje dag. Eftersom jag är så orolig av mig är en av mina strategier nu under graviditeten att helt enkelt välja bort sådant som gör att jag skulle kunna  oroa mig ännu mer än vad jag redan gör. Hårfärg är ett exempel. Plast i munnen hos tandläkaren ett annat. Jag är så otroligt lättad!