Dåligt med uppdateringar
Livet springer förbi liksom...Imorgon vecka 36 (35+0) och jag är tjock. Besöket hos bm i måndags gick bra, det verkar fint i kulan. Jag har svullna händer och fötter och fått lägga vigselringen åt sidan nu. Jag har svårt att sova om nätterna, är uppe och kissar och har svårt att hitta en skön ställning att sova i. Fortfarande är bebisen lugn om nätterna, så det är inte den som gör det sömnlöst för mig. Efter denna vecka har jag två veckor kvar att jobba, det känns både som en evighet och samtidigt väldigt kort.
Vi är inte riktigt klara med förberedelserna här hemma, men det allra viktigaste som babyskydd, säng och sängkläder och lite kläder är under kontroll. Overall och lite andra ytterkläder är det som fattas. Vagnen hoppas vi kommer senast om ett par veckor. Jösses vilken konstig tanke det är att vi verkligen väntar på en ny familjemedlem. Kanske borde jag ha vant mig vid tanken vid det här laget, men jag kommer nog inte tro på det förrän jag ser en levande bebis. Och vad jag har förstått är det svårt att förstå då också.
GBS:en då...Bm tyckte inte att jag behöver lämna en odling till. Själv står jag i valet och kvalet. Ska jag försöka stånga mig till en "sista" odling, eller ska jag försöka lita till bm:s bedömning? Hon menade att den sista odlingen var "helt ren" och att det var väldigt bra...jag tänker dock att eftersom det har en tendens att komma tillbaka kan ju läget vara annorlunda nu...mannen, som är lite lugnare än jag, tycker att jag nog ska kunna lita på barnmorskan...jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Någonstans vill jag ju också kunna lita på vården...men det är så svårt...
