Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Fortfarande svajigt

Publicerad 2014-09-03 07:31:10 i Allmänt

Usch hörni vilka mardrömmar jag har om nätterna. Igår var jag helt slut och det kändes obehagligt i magen hela dagen. Varje gång jag ställde mig upp och gick kändes det typ som att bebisen åkte ner en decimeter. Det tryckte på urinblåsan och mot tarmen och kändes jättemärkligt. Jag hade även sammandragningar. Det gjorde inte ont och var "bara" när jag rörde på mig, men det var tillräckligt för mer oro. Jag försökte göra som jag har blivit tillsagd, inte googla utan prata med vårdpersonal, så jag ringde förlossningen. De sa att jag inte skulle oroa mig utan lägga mig och vila. Och att jag skulle prata med min barnmorska om det. Jag passade även på att fråga om barnmorskan på förlossningen upplevde det som vanligt att det händer saker med barnet i magen när man har konstaterat gbs. Hon sa att det var absolut inte vanligt utan det vanligaste är att det är helt oupptäckt

Jag gick i alla fall och lade mig efter att jag hade brutit ihop och gråtit en stund. Jag somnade som en stock innan jag hade lagt huvudet på kudden nästan. Sen kom drömmarna. Jag drömde att vi var på förlossningen och hade blivit informerade om att det inte såg bra ut för bebisen. "Vi får se om den klarar detta, annars kan det bli så att den dör" sa en barnmorska lugnt till mig och så satt vi alla passiva och väntade. Det var fruktansvärt. (Sen vaknade jag av sendrag i vaderna och kissnödighet) 

Strax innan klockan ringde drömde jag att bebisen föddes, men den var såklart väldigt liten. Bebisen fick en sond och vi fick åka hem, jag var stressad över att inte förstå hur man ammar, men eftersom bebisen bara var tyst och inte ville ha mat bodde den i vårt skafferi (vi har inte ens ett riktigt skafferi så det är lite oklart var vi befann oss). Det var väldigt konstigt allting och bebisen blev bara svagare och svagare. 

Jag vaknade helt förstörd och grät en skvätt. Lättad över att det bara var drömmar, men tilltygad av de hemska tankarna. 

När det gäller magen så känns det bättre idag, och jag hoppas att det fortsätter så. Jag känner mig fortfarande riktigt trött trots att jag sov ganska många timmar inatt, så jag hoppas att allt berodde på att jag var tröttare än jag förstod.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela