Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Två månader idag

Publicerad 2015-01-12 16:33:21 i Allmänt

Ja, det stämmer som alla säger, tiden går galet fort. Vår lilla tjej är två månader idag! 

Vi börjar få ordning på tillvaron. Hoppas jag. Efter att jag slutade delamma blev Alvida förstoppad och har haft krångel med magen sedan dess. (Gissa om mamman har dåligt samvete...) Vi blev rekommenderade Lactulos men det fick hon jättemycket gaser och knip av så efter en vecka med flera helt tröstlösa heldagar slutade vi med det och ger nu istället rapsolja i ersättningen, magdroppar och magmassage. Jag blir överlycklig varje gång hon lyckas bajsa, tänk att bajs kan bli nåt så fantastiskt! 

Jag har också hunnit med några besök hos läkaren. Med ärende underliv...klådan har varit mig hack i häl och jag har haft ont. Två dagar innan julafton (efter att bm hänvisat mig) var jag till gyn och läkaren konstaterade att det hade vuxit en tråd av slemhinna tvärs över slidöppningen (där kan man snacka om att musslan slutit sig!). Den var väldigt öm men hon ville inte göra nåt åt den utan sa att "den kan gå av vid sex till exempel, men det är inget farligt". Farligt nej, men med tanke på hur öm jag var kändes tanken på sex någonsin igen i mitt liv helt och hållet omöjligt. Jag fick bedövningssalva utskriven. Det hela kändes lite hopplöst på något sätt.

Nu har det gått tre veckor sedan det läkarbesöket och klådan kommer och går, och jag har känt mig oerhört mentalt besvärad av slemhinnetråden. Dessutom ömmar den.  Så jag fick nog i torsdags. Jag ringde gyn och fick en tid idag. Mycket riktigt är svampen kvar så jag fick starkare medicin och så klippte de bort slemhinnetråden! Det var inte alls skönt och just nu svider det och ömmar, men mentalt känns det toppen! Nu kanske ett sexliv kan bli aktuellt någon gång trots allt. Jag känner mig fortfarande "sargad" i underlivet, antagligen för att svampen varit där och "stört" läkning och så...men nu hoppas jag verkligen att det vänder! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela