Finns det nåt värre än en finne i röven?
Jag syftar mest på uttrycket som en finne i röven. Om det finns något mer kraftfullt uttryck för att beskriva något irriterande, smärtsamt, lite äckligt och bökigt så är det så jag skulle vilja beskriva min kropp idag.
Jag har varit till läkaren. Min livmoder har inte dragit ihop sig som den ska och det finns något kvar därinne sedan operationen. Vätska eller blod är oklart. Är fortsatt sjukskriven och har fått Cytotek som jag har börjat ta nu, men har två omgångar kvar under dagen. Jag fick också ett återbesök hos läkaren på tisdag om en vecka. Det enda positiva var fortfarande bra blodvärde och ingen hög snabbsänka.
Det känns som att nåt är så jävla fel. Vad är det som händer med min kropp? Håller den på att packa ihop nu? Jag blir rädd för mina egna tankar. Jag hade tänkt att den här bloggen skulle vara en spegling av mitt liv. Lite upp och ner sådär. Den senaste tiden har det varit mest ner, och jag ber om ursäkt för bittra och/eller likgiltiga inlägg. Men det är så livet är. Och även om jag har möjlighet att tänka positivt och göra det bästa av situationen så finns inte energin till det. Jag står totalt maktlös nu när kroppen helt har spelat ut mig, och den osminkade verkligheten speglar jag här. Håll ut, det kommer bättre tider...för det gör det väl?
