Gynfredag
Fredag. Min dag hittills:
6.30 mot tågstationen
8.30 framme på jobbet
Ringer Fertilitetsmottagningen för att prata om blödningarna som bara tilltar.
8.45 Fertilitetsmottagningen ringer upp och säger att jag är inbokad hos jourläkare på kvinnokliniken kl.13.
9.45 lämnar jobbet
10.09 tåget tillbaka till hemstaden avgår
En av mina kortaste arbetsdagar i mitt yrkesliv tror jag. Jag hade inte förväntat mig att få läkartid idag eftersom det hittills har varit så mycket "avvakta". Men nu är det tydligen lite mer bråttom. Det pratas om infektionsrisk och sånt. Det skulle väl vara fantastiskt att ha dragit på sig en livmoderinfektion också. Men det har vi inte sett än, hoppas bara att de kan hjälpa mig på nåt vis, det här börjar bli jobbigt. Totalt har jag nu blödit nästan sex veckor konstant, men delar av den tiden var innan missfallet. Idag är det tre veckor sedan flingan kom ut.
Trots att jag ofta har svårt att se de positiva sakerna med allt detta så finns det faktiskt saker som jag har blivit bättre på under den här processen. En av de sakerna är att jag nuförtiden "åker med" lite mer. Jag har blivit bättre på att koppla bort nojor under tiden jag väntar på tex läkarbesök. Jag vill tro att det är för att jag har lärt mig att jag verkligen inte kan göra nånting för att påverka det över huvud taget. Och för att det sällan blir som jag tänkt mig, eller har trott. Alternativt är det någon form av överlevnadsstrategi, för om jag skulle noja inför alla läkarbesök skulle jag behöva ligga under täcket jämt och ständigt. Jag skulle inte kunna göra något annat än oroa mig då. Nu betyder inte det här att jag inte oroar mig och nojar, det gör jag så att det räcker och blir över. Men jag försöker styra oron till mer väsentliga orosmoment (om det nu finns sådana). Hurra för mig, tycker jag :).
