Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Fläskmage och hamsterkinder

Publicerad 2014-04-16 17:42:57 i Allmänt

Idag är det exakt en vecka tills vi ska på inskrivningssamtalet hos barnmorskan. Jag hoppas på några lugnande ord framför allt. Min man har ju varit med om detta en gång tidigare, men eftersom det är åtta år sedan har han glömt bort ganska mycket vad det innebär. Jag ser fram emot det i alla fall, och jag hoppas vi får träffa en barnmorska som förstår min oro.

Jag har fortfarande inga direkta symptom. Jag skulle vilja påstå att jag mår alldeles för bra för att våga tro att Bubblan lever. Men en sak som känns är att jag är orkeslös. När jag kommer hem från jobbet känns det som att jag har sprungit ett par mil ungefär. Jag är liksom genomtrött i hela kroppen. Idag kom jag hem lite tidigare och hade tänkt städa direkt. I praktiken var jag tvungen att lägga mig och vila en stund. För någon vecka sedan var jag mer "sovtrött", vilket jag inte tycker att jag är på samma sätt längre, däremot känner jag mig seg som kola. Jag hoppas det är ett gott tecken. I övrigt mår jag nästan som vanligt. Illamående eller lite sug i magen någon gång ibland, ytterst sällan. Inte ont i brösten alls i princip, lite lätta spänningar i dem ibland när jag tar av mig bh:n men annars nada. På kvällarna är magen svullen, jag saknar förmåga att hålla in den. I övrigt ser den mest lite extra fläskig ut, vilket säkert är en kombination av svullna tarmar och utebliven motion på grund av trötthet. Och så kommer det väl (förutsatt att Bubblan lever och växer alltså) att vara ett tag nu, jag får gå runt och se lönnfet ut. Jag tycker också att jag har blivit rundare i ansiktet, men det kan också ha att göra med att jag klippte mig för några veckor sedan och luggen blev lite kortare än vanligt. Men jag känner mig ovanligt "säckig" överlag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela