Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Oron och relationen

Publicerad 2014-04-15 07:16:20 i Allmänt

Två dagar till sedan ny vecka...låt tiden gå! 

Jag har tänkt en del på hur min och min mans relation har förändrats sedan jag blev gravid. Vi är båda väldigt återhållsamma med jubel och glädje ännu, men trots en massa oro, ett (fortfarande) obefintligt sexliv så är vår relation så mycket lugnare för tillfället. Det finns marginaler nu som inte har funnits under hela den här resan. Vi kan diskutera utan att bli osams, vara tysta en dag utan att tro att den andre är på väg in i en depression och vi vågar till och med då och då fantisera tillsammans om det härliga i den här situationen. 

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det får fortsätta vara såhär, att Bubblan växer och frodas. Det är som att någon har lyft av en stor sten från taket hemma. Det är ljust och luftigt. Jag kan inte låta bli att vara lite rädd för att "se för mycket ljus" såhär tidigt, men just nu, just idag är det så det är.

Kommentarer

Postat av: Annika

Publicerad 2014-04-15 08:21:16

Men gud vad härligt att läsa så här på morgonkvisten! :) Ett gott tecken att du ser ljuset. Det är inte farligt och själv har jag resonerat då att det har varit bra för både mig och Pluppen att jag har kunnat njuta, och att jag inte skulle ångra det om allt gick snett.

Noll sexliv - tjena. Det talas det för lite om, jag känner mig helt lurad på gravidsexet. Eller det talas om det men jag känner inte igen mig någonstans. Jag vill med huvudet men kroppen följer inte med. Men vi gosar och är nära, och ibland får man bara bestämma sig för att det ska bli orgasm ändå, med lite hjälpmedel. Låter som att ni har närheten ändå och det är ju toppen om den största bördan har lyfts.

Kram på dig!

Annika

Svar: Ja, det där sexlivet är drabbat av att jag fortfarande tar Lutinus...det eggar inte direkt upp...vi får se hur det blir när jag slutar med dem, vilket är snart.

Kram!
Ett tomt rum

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela