Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Det enda jag ser i texten är fosterdöd

Publicerad 2014-08-26 15:13:04 i Allmänt

Jag lämnade ju som sagt ett urinprov i fredags. På "snabbstickan" hos Hälsocentralen var det rent och fint, men pga att jag är gravid skickades provet på odling med ambition att leta efter grupp B streptokocker, gbs. 

Jag har, trots att jag har oroat mig mycket för att vara bärare av gbs, varit rätt så lugn efter urinprovet, jag har haft en känsla av att det ska bli skönt att "bocka av" den oron. Jag har med andra ord inte trott att det onda i magen som jag har haft ibland var orsakat av något annat än bebisen och har tänkt att jag mest troligt är överdrivet orolig. Så fel jag hade.

Idag, mitt i lunchen ringde ett dolt nummer. Det presenterade sig en läkare från kvinnokliniken som sa att jag har lämnat en urinodling. Så sant. Hon meddelar att jag har urimvägsinfektion orsakat av gbs. Typ min största skräck alltså. 

Jag ska börja med antibiotika ikväll och fem dagar framåt, sedan ska jag också få det intravenöst under förlossningen för att förhindra att bebisen blir sjuk, eller i allra värsta fall, dör. 

Om jag börjar med det positiva, så är det strålande att det upptäcktes nu och inte för sent. Det negativa är att om jag har varit orolig hittills så är det bara en bråkdel av oro mot vad jag kommer att ha framöver, eftersom gbs ofta kommer tillbaka efter antibiotikabehandling. Jag har ingen aning om just nu hur jag ska hantera de resterande 10-11 veckorna när det gäller oron, men kanske kommer jag på ett bra sätt.

Jag har läst rätt mycket om gbs tidigare, men var såklart tvungen att fräscha upp kunskapen efter telefonsamtalet. När jag läser på INFPREG är det enda jag ser i texten fosterdöd och allvarliga infektioner hos barnet. 

Är det någon av er som läser här som har erfarenhet av gbs? Det är som jag förstår vanligt, men kan vara allvarligt. Ni får gärna dela med er i så fall av era erfarenheter, om det har gått bra eller dåligt, om det är något särskilt jag kan tänka på i kontakt med vården osv. 

Kommentarer

Postat av: Annika

Publicerad 2014-08-27 17:41:36

Aldrig ens hört talas om. Men det står ju att allvarliga komplikationer är ovanliga, inte vanliga. Förstår oron så klart, men se till att skaffa bra info via vården, inte Familjeliv & co.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela