Vecka 30 (29+0)
Den mest neurotiska fasen angående streptokockerna har lagt sig. Jag är fortfarande väldigt orolig och det känns "olustigt", men jag ska ringa barnmorskan imorgon och be om (läs: vid behov tjata tills jag får som jag vill) dels kontrollodling, men också odlingar med jämna mellanrum fram till förlossning. Det är inte helt säkert att hon kommer att gå med på det eftersom de inte gör odlingar om man inte har symptom. I alla fall inte i detta landsting. Men jag har en förhoppning om att hon kan tänka som en människa i frågan och inte enbart utifrån rutiner och "vårdregler". Håll tummarna för mig vetja!
Nu har jag ätit antibiotika i två dagar. Tryck- och krampkänslan jag har haft i blåsan och svårigheten att kissa är helt som bortblåst, det verkar alltså som att den har berott på urinvägsinfektion och inte alls på att bebisen har flyttat dit. (Just svårt att kissa har jag inte haft hela tiden utan bara då och då, tryckkänslan däremot har hängt med några veckor.) Bra tycker jag att bebisen är kvar på rätt ställe, men läskigt att jag inte har förstått att något har varit lite tokigt. Men hur ska man veta hur det känns att vara gravid när det är första gången? Jag har tänkt att man får "räkna med" lite ont här och där, och eftersom jag mår så bra i övrigt har jag tänkt att jag är förskonad ändå...
