Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Treveckors-kalas

Publicerad 2014-12-03 10:25:28 i Allmänt

Idag är Alvida tre veckor. Jösses, vart tog de veckorna vägen? Vi börjar i vilket fall få lite ordning på tillvaron, det är verkligen helt underbart att vara hemma med bebis! 

Känslorna svallar fortfarande, jag är så otroligt tacksam för att vi har fått Alvida. Det går inte att beskriva med ord. Tänk att det var just hon vi såg på en bildskärm i Uppsala i början av året. Då var hon fyra celler stor. Nu är hon en liten person. Jag börjar gråta när jag tänker på det. Jag gissar att "vi IVF-are" är ännu lite mer tacksamma och känslosamma än andra (även om de allra flesta givetvis är tacksamma sitt/sina barn). Det är verkligen ingen självklarhet att få en sådan här gåva! 

När Alvida kom var det lite som en chock för mig. Det låter säkert konstigt, men jag hade inte ställt in mig på att det skulle gå så bra, att hon skulle komma ut livs levande och vara vår. Jag blev rädd. Och såhär i efterhand kan jag konstatera att min oro för ett dött eller sjukt barn var långt större än jag insåg. Det tog några dagar innan jag smält chocken. Då blev jag kär, och för varje dag som går växer den känslan sig större och större. Tänk att man kan älska någon så mycket. 

Jag har fortfarande inte knåpat klart på inlägget om BB och amningen, men det kommer. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela