Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Färskt vs. fryst embryo

Publicerad 2014-02-26 16:22:05 i Allmänt

Timme för timme, minut för minut...tiden går ofantligt sakta. 

När vårt första färskförsök misslyckades  föll jag ner i någon slags avgrund. Den besvikelsen och sorgen var den största av alla förra året, trots att vi misslyckades en gång till och fick missfall en annan. Jag kommer ihåg det som igår när jag ringde till kliniken efter att jag hade börjat blöda och jag märkte att det tilltog. Det var ruvardag 5. "Då är det nog tyvärr så att det inte har gått vägen den här gången", sa den rara sköterskan i luren. Jag var på jobbet och det blev alldeles svart. Jag storgrät den fulaste fulgråt man kan tänka sig. Jag har nog inte gråtit så mycket som jag gjorde då i vuxen ålder. Att få tillbaka ett färskt embryo innebär att tiden före har präglats av en lång "uppladdning" i form av medicinering. Insatsen är så stor och det är så mycket som står på spel. Med barn eller barnlös. 

Vid en frysåterföring blir uppladdningen inte riktigt densamma, jag har ju provat både naturlig och stimulerad cykel, och även om ruvningen är misär så är kroppen något mer i balans än efter behandling. Besvikelsen och sorgen är såklart väldigt stor när det inte går bra, och varje gång har jag undrat hur jag ska ta mig upp ur det svarta hålet någonsin igen, men för mig var det färska försöket "värst". Det är kanske därför den här ruvningen känns överjävlig. Riktigt överjävlig. Behandlingen den här gången påverkade mig också mycket mer än den första, så jag funderar mycket på hur/om jag orkar fler om det här inte går bra. Kommer jag ta mig upp ur hålet igen?

Jag vill bara veta. 

Kommentarer

Postat av: Hanna

Publicerad 2014-02-26 17:12:23

Usch ja... det är så oerhört tungt och känns så hopplöst. Vi har gjort tre icsi-behandlingar med långt protoll=pissdåligt mående. Befruktninsgraden har varit låg varje gång. Endast ett (!!)fint befruktat varje gång. Noll till frysen och minus på rd 10 alla gånger. Efter den här tredje gången känns det som att vi håller på att tappa bort varandra...känns som att vi inte förstår varandra och sorgen för mig som har räknat dagar, tider, ul, osv.är så mkt större än hans sorg. Ja gud vad ska man ta sig till? !? Hoppas det går bättre för dig!
Kram

Svar: Känner igen mig i det du beskriver. Jag tror egentligen aldrig att mannen kan förstå hur det är att genomgå detta-mer än att han kan tycka att det är tufft att leva med en hormonstinn kvinna och såklart längta efter barn. För mig har det varit jobbigt att inse att jag måste hantera så många delar själv. Ruvardagar och oro för den egna kroppen är nog inte ens hälften så jobbigt för mannen. Jag hoppas ni lyckas om ni fortsätter kämpa! Vet ni vad det beror på att embryona inte blir fler?
Kram
Ett tomt rum

Postat av: Karin

Publicerad 2014-02-26 22:33:08

Förstår dig, det blir en extra hård smäll när man laddat i två månader. Frysförsök är så mycket behagligare. Självklart hoppas jag att det går vägen den här gången, men annars så är det ju jättebra att ni har två chanser till i frysen, lite lugnande tänker jag. Massa pepp!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela