Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Nedräkning

Publicerad 2014-06-10 19:43:49 i Allmänt

Nu är det mindre än en vecka kvar till RUL. Jag är både förväntansfull och rädd. 17+5 idag och de senaste dagarna har jag känt några slags "ryckningar" i livmodern. Jag kan inte avgöra vad det är, jag vill ju såklart att det ska vara bebisen, men det skulle lika gärna kunna vara muskelryckningar i livmodern. Det är i vilket fall något jag aldrig har känt förut, så det är inte utan att det känns lite spännande. Eller, helt ärligt är det ju så sjukt spännande att jag inte vet vad, men oron dämpar euforin. Jag börjar få en liten kula nu, och trots att oron maler i huvudet att livmodern kan fortsätta växa trots att fostret har dött vill jag tro att det också är ett gott tecken. Hoppas hoppas! 

Kommentarer

Postat av: Annika

Publicerad 2014-06-11 10:02:58

Det är bebisen så klart! Bästa känslan i hela världen, men leder också till mer oro när man inte känt det på ett tag. Kram Annika

Svar: Å hoppas det är bebisen :). Det kändes lite tidigt att känna något, därför var jag osäker. Ja, säg nånting som inte leder till oro hos mig, men jag hoppas att jag kommer kunna känna att oron blir lite mer uthärdlig än som det har varit nu när det är 6 veckor mellan ultraljuden och kroppen inte visar några direkta tecken. Kram
Ett tomt rum

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela