Hur går det här då...?...
...lite sådär va...vecka 6 (5+2).
Det här med googleförbud har verkligen inte gått bra. Och nu känner jag att jag måste skriva av mig lite, annars sprängs jag snart.
Jag är så nojjig! Omkring testdagen tyckte jag att jag hade en del symptom. Jag var svettig på nätterna, mådde en aning illa när jag inte ätit på länge, var lite gråtmild, kände min puls jättetydligt och hade ömma bröst (ömheten kom tillbaka efter det att de slutade ömma ca en vecka innan testdag, som jag skrev om för ett par veckor sedan).
Efter testdag tycker jag att i princip alla symptom har försvunnit. Jag vaknar på nätterna av att "det inte känns nåt" och får nästan panik. Det känns liksom så "lugnt" i kroppen att jag inte tror på att detta kommer att gå vägen. Tidigare ömmade brösten även på nätterna, nu ömmar de nästan ingenting när jag inte har bh på mig. Och idag tycker jag att de har slutat ömma helt och hållet.
Jag har nästan längtat efter molvärk, eller något tecken från livmodern, för där har det varit helt stiltje. Idag har jag ont i ländryggen och känner mig svullen om magen och lite "irriterad" i livmodern - och då börjar jag istället oroa mig för att Bubblan är på väg ut. Missfallet förra gången började med ryggont. Men jag vet också att jag har en bakåtlutande livmoder och brukar ha mer ont i ryggen än magen vid tex mens, vilket skulle kunna innebära att Bubblan faktiskt växer när det gör ont...men på något konstigt sätt vågar jag inte tro mer på det positiva. Det är lite som att hur kroppen än gör tror jag att det är dåligt.
Läkaren sa att chanserna att jag skulle bli gravid den här gången var optimala, och han bedömde dem till runt 30%. Om nu missfallsrisken är ca 25% är det alltså 75% chans att det fortsätter att gå bra. Inte ens när jag skriver det kan jag känna mig lugn. Det är lite som att jag bara väntar på att det ska gå åt skogen.
Allt det som händer kan vara både bra och dåligt. Jag önskar så att jag litade till att det blir bra. Och jag önskar så att jag SLUTAR LÄSA TRÅDAR PÅ FAMILJELIV! Fortsätter jag med det blir jag nog galen på riktigt snart.
