Ledig med sveda
Jag har haft, eller har egentligen fortfarande problem med appen som inte vill publicera inlägg från paddan. Från telefonen däremot verkar det gå bra. Någon som haft samma problem och lyckats lösa det?
Här kommer i alla fall ett inlägg från i onsdags (29/10). Håll till godo :).
Nu har jag slutat jobba. Sista dagen i vecka 38 (37+6) idag och jag känner mig tung och svullen. Jag längtar efter bebisen!
Inatt har jag haft sveda när jag har kissat, och självklart startar det oron på nytt för att något ska gå fel med de där nedrans GBS-bacillerna. Nu under förmiddagen har det dock inte gjort ont, så det är lite lurigt. Jag har kontaktat hälsocentralen om att få lämna en odling, så jag ska gå dit i eftermiddag och fixa det. OM det skulle vara hög halt av GBS igen har jag förstått att man ska se till att få en annan sort antibiotika eftersom det är nära förlossningen, jag hoppas så mycket att jag slipper hålla på att strida om det, jag hoppas att det svider av någon annan anledning. Jag orkar liksom inte vara min egen doktor längre. Och samtidigt vågar jag inte chansa heller och strunta i svedan...håll tummarna för att det är någon annan sveda är ni snälla!
Tre par i vår föräldragrupp (av sex par totalt) har nu fått sina bebisar. Idel flickor. Det känns konstigt att tänka att nästa bebis som kommer kanske är vår. Jag har en känsla av att vi får en pojke. Det är inte förrän nu jag har gissat kön, jag har liksom inte haft någon känsla tidigare.
Jag har försökt få kontakt med bm idag angående influensavaccin. Jag skulle egentligen ha fått vaccinationen genom jobbet, men de hann inte dra igång med det innan jag slutade...så nu undrar jag hur jag ska göra. Det är ju rekommenderat att gravida tar vaccin, anledningen till att jag tvekar är just att det är (eller kan vara) nära förlossning och jag ofta blir risig med feber av vaccinationer. Det känns inte tilltalande att dra på sig det om det skulle vara så att förlossningen startar...Samtidigt kan det ju vara ganska lång tid kvar om jag går över tiden...hur som helst, så får jag inte tag i bm så jag får väl fortsätta mina försök i eftermiddag.
14 dagar kvar till bf idag, det känns så spännande. Läskigt, men spännande. Jag känner att jag har förberett mig mentalt så mycket jag kan, sedan har jag förstått att det blir aldrig som man tror eller har förberett sig på i alla fall. Jag har läst Gudrun Abascals böcker "Att föda" och "Att möta förlossningssmärtan", tittat på alla avsnitt av "En unge i minuten" och försökt träna mig mentalt på att "hänga med". Jag har givetvis också skrivit ett förlossningsbrev där jag noga har uttryckt min oro och mina önskemål. Det är svårt att ha önskemål när det är första barnet och det inte finns något att jämföra med, men jag känner mig nöjd med det jag har skrivit, jag har verkligen inte försökt "mörka" mina katastroftankar utan istället bett om hjälp med att begränsa dem under förlossningen.
I övrigt mår jag nog ganska bra. Eller, jag mår nog jättebra med tanke på hur långt gången jag är och hur förskonad jag har varit hittills. Jag är mycket illamående, mer nu än vad jag var i början av graviditeten. Jag har svårt att äta varm mat till lunch, helst vill jag bara ha filmjölk med lite socker och kanel. På kvällarna går det lättare att äta mat, så ett mål "riktig" mat blir det i alla fall per dag. Bm sa att det inte är så mycket att göra mer än att äta det som går och att det kan ha att göra med att bebisen trycker på magsäck och tarmar (kanske inte direkt raketforskning att anta en sådan teori tänker jag).
Det här var en uppdatering med lite blandad kompott...hoppas på att bli lite bättre på att uppdatera nu när jag mest bara tar det lugnt hemma.
Må så gott så länge!
Inatt har jag haft sveda när jag har kissat, och självklart startar det oron på nytt för att något ska gå fel med de där nedrans GBS-bacillerna. Nu under förmiddagen har det dock inte gjort ont, så det är lite lurigt. Jag har kontaktat hälsocentralen om att få lämna en odling, så jag ska gå dit i eftermiddag och fixa det. OM det skulle vara hög halt av GBS igen har jag förstått att man ska se till att få en annan sort antibiotika eftersom det är nära förlossningen, jag hoppas så mycket att jag slipper hålla på att strida om det, jag hoppas att det svider av någon annan anledning. Jag orkar liksom inte vara min egen doktor längre. Och samtidigt vågar jag inte chansa heller och strunta i svedan...håll tummarna för att det är någon annan sveda är ni snälla!
Tre par i vår föräldragrupp (av sex par totalt) har nu fått sina bebisar. Idel flickor. Det känns konstigt att tänka att nästa bebis som kommer kanske är vår. Jag har en känsla av att vi får en pojke. Det är inte förrän nu jag har gissat kön, jag har liksom inte haft någon känsla tidigare.
Jag har försökt få kontakt med bm idag angående influensavaccin. Jag skulle egentligen ha fått vaccinationen genom jobbet, men de hann inte dra igång med det innan jag slutade...så nu undrar jag hur jag ska göra. Det är ju rekommenderat att gravida tar vaccin, anledningen till att jag tvekar är just att det är (eller kan vara) nära förlossning och jag ofta blir risig med feber av vaccinationer. Det känns inte tilltalande att dra på sig det om det skulle vara så att förlossningen startar...Samtidigt kan det ju vara ganska lång tid kvar om jag går över tiden...hur som helst, så får jag inte tag i bm så jag får väl fortsätta mina försök i eftermiddag.
14 dagar kvar till bf idag, det känns så spännande. Läskigt, men spännande. Jag känner att jag har förberett mig mentalt så mycket jag kan, sedan har jag förstått att det blir aldrig som man tror eller har förberett sig på i alla fall. Jag har läst Gudrun Abascals böcker "Att föda" och "Att möta förlossningssmärtan", tittat på alla avsnitt av "En unge i minuten" och försökt träna mig mentalt på att "hänga med". Jag har givetvis också skrivit ett förlossningsbrev där jag noga har uttryckt min oro och mina önskemål. Det är svårt att ha önskemål när det är första barnet och det inte finns något att jämföra med, men jag känner mig nöjd med det jag har skrivit, jag har verkligen inte försökt "mörka" mina katastroftankar utan istället bett om hjälp med att begränsa dem under förlossningen.
I övrigt mår jag nog ganska bra. Eller, jag mår nog jättebra med tanke på hur långt gången jag är och hur förskonad jag har varit hittills. Jag är mycket illamående, mer nu än vad jag var i början av graviditeten. Jag har svårt att äta varm mat till lunch, helst vill jag bara ha filmjölk med lite socker och kanel. På kvällarna går det lättare att äta mat, så ett mål "riktig" mat blir det i alla fall per dag. Bm sa att det inte är så mycket att göra mer än att äta det som går och att det kan ha att göra med att bebisen trycker på magsäck och tarmar (kanske inte direkt raketforskning att anta en sådan teori tänker jag).
Det här var en uppdatering med lite blandad kompott...hoppas på att bli lite bättre på att uppdatera nu när jag mest bara tar det lugnt hemma.
Må så gott så länge!
