Storken har flugit vilse...

Följ vår resa genom IVF-världen. En värld full av längtan, hormoner, hopp och förtvivlan.

Vecka 39 (38+4) och kanske inte optimal uppladdning

Publicerad 2014-11-03 11:20:17 i Allmänt

Jag inser min begränsning och har gett upp försöken att lösa problemen i appen. 

Inleder min andra vecka hemma, ledig. Skönt. Jag fick svar på odlingen i fredags eftermiddag, fortfarande ingen GBS. Prisa Gudarna! Mardrömmen hade varit att ha låga halter nu inför förlossningen, eftersom jag då inte hade fått någon behandling just nu. Men nu ska jag inte grotta mer i det, jag är såklart jättelättad över att det inte var något. Det svider dock fortfarande till och från när jag kissar, vad det beror på tycks oklart. Eller är det vår lilla korv till bebis som verkligen har flyttat in i blåsan nu kanske. 

Förlossningen närmar sig med stormsteg. Nio dagar kvar till BF. Jag tror att jag är mer orolig inför den än jag vågar tänka på. Det känns som att det alltid är så mycket runtom att oroa sig för. Bonussonen går i årskurs två och de har problem med huvudlöss, springmask och svinkoppor på skolan. Huvudlöss har han "avverkat" en omgång, men nu verkar allt ha börjat om på skolan, och jag får panik vid tanken på springmask. Vi drabbades av det hela familjen för några år sedan när han gick i förskolan, och det var faktiskt bland det äckligaste jag har varit med om. Jag får nästan ännu mer panik vid tanken på det nu, tänk att inse strax innan förlossningen att man har springmask. Det lär väl ska ha hänt förut kan jag tänka mig, men det är verkligen ett skräckscenario. Så jag försöker nu förebygga att eventuell smitta får fäste genom att städa och tvätta. Jag städar och tvättar...och städar och tvättar. Kanske inte direkt den uppladdning inför förlossningen som jag hade tänkt mig och hoppats på. Jag känner mig trött och sliten.

I övrigt längtar jag verkligen efter att bli lite smidigare. Mina händer och fötter gör ont dygnet runt, det ska bli så skönt när vätskan försvinner. Vid det senaste besöket hos bm hade jag gått ner 200 gram, vilket innebär att jag då hade gått upp 12 kg totalt. Det behöver absolut inte bli fler kilon nu, jag känner mig verkligen tung och svullen överallt. Jag bävar för att få gå över tiden. 

Jag har fått några små bristningar på sidan av magen. Jag hoppas att de inte kommer att vara alltför besvärande sedan. 

Ett lite större bekymmer, om jag nu ska fortsätta på det lite negativa temat, är att jag inte vet om jag läcker urin, flytningar eller fostervatten. Jag var i kontakt med förlossningen för ett par veckor sedan i det ärendet, tror jag skrev ett inlägg om det också, precis som i somras när jag inte visste vad det var som kom i trosorna. Det är riktigt obehagligt i vilket fall, det känns som att jag kissar på mig. Jag har inte velat använda trosskydd hela tiden utan byter istället trosor ofta, men nu har jag använt trosskydd lite till och från de senaste dagarna för att minska det obehagliga. Egentligen är nog det värsta att jag oroar mig för att det är vatten, trots att ingen tror det. Jag har fortfarande inte lärt mig att lita på vården...

Mer positivt då...om några veckor har vi förhoppningsvis fått träffa vår bebis! Jag kan liksom inte förstå det. Det är så många tankar och orosmoment som kommer i vägen för det hisnande faktum att bebisen snart är här! 

Orosmomenten inför förlossningen är givetvis många. Hur kommer jag reagera på smärtan? Hur ska bebisen ta sig ut rent praktiskt, jag förstår ju att det ska gå med tanke på hur många som har lyckats föda barn, men det är en smått ofattbar grej. Kommer jag att bajsa på mig? Kommer jag att få stora bristningar i underlivet? Hur kommer tiden från att bebisen är ute tills att den visar livstecken att kännas? Tänk om den inte visar livstecken? Det är så många tankar som gör att jag liksom håller andan. Trots det kan jag inte göra så mycket mer för att förbereda mig. Jag gissar att många förstföderskor är oroliga, så jag försöker öva mig i tanken på att bara följa med i det som händer när det väl är dags. När det gäller smärtlindring är jag positivt inställd till det mesta, däremot har jag skrivit i mitt förlossningsbrev att jag vill ha lite vägledning kring vad som kan passa vid olika tillfällen. 

Idag ska jag packa färdigt BB-väskan. Jag har förberett det mesta men nu känns det som att det är hög tid att faktiskt packa ner det också. 

Kommentarer

Postat av: Annika

Publicerad 2014-11-05 11:12:03

Tro mig, när förlossningen sätter igång kommer du inte att oroa dig för bajs eller annat. Och jag tyckte inte smärtan var så farlig. Kanske var jag för trött, men jag minns ingen smärta efter epiduralen, bara tryck mot svanskotan. Det kommer att gå bra!

Annika

Svar: Skönt att höra :)! Tack för pepp! Kram
Ett tomt rum

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ett tomt rum

Jag är 31 år och kvinna. Lever med min man och hans sjuårige son som bor hos oss varannan vecka. Såhär ser vår göra-barn-resa ut hittills: September/Oktober 2011: Börjar försöka på egen hand. Inget händer. Oktober/November 2012: Tar kontakt med sjukvården för fertilitetsutredning. Allt går ganska fort och beskedet blir oförklarlig barnlöshet. Januari 2013: IVF nr. 1: 9 ägg, 5 befruktade genom ICSI, 3 klarar sig - ett till mig och två till frysen. Minus. April/maj 2013: Frysåterföring (FET) nr. 1. Ostimulerad cykel. Jag har tydligen ett aggressivt immunförsvar och får Prednisolon (bland annat) under ruvningen. Minus. Augusti 2013: FET nr 2. Stimulerad cykel (Progynon, Lutinus). PLUS den 3/9 2013. Fredagen den 13/9 2013: Missfall i v. 6. September, oktober, november 2013: Jag har konstanta blödningar efter missfallet. Efter många många läkarebesök och ultraljud hittas något som verkar vara en polyp. November 2013: Hysteroskopi under narkos, någon slags polypvävnad tas bort, det visar sig vara något som kommit i samband med den korta graviditeten. Januari 2014: IVF-behandling nr 2 startas, den här gången vid Linnékliniken i Uppsala. Långa protokollet. 20:e Februari 2014: Ägguthämtning. 11 ägg, 10 mogna. Befruktning sker med bladand ICSI och konventionell IVF. 8 blir befruktade. 22:a Februari 2014: Återföring av ett "tiopoängsembryo". Inga stödmediciner förutom Lutinus och Levaxin. Mars 2014: GRAVID

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela