En orolig dag
Idag är det då dag 13 med Progynon. Vi har varit och hälsat på ett par goda vänner idag, det var en trevlig liten utflykt. I övrigt har det varit en dag i orons tecken. Konstigt hur fort känslorna och tankarna kommer tillbaka när det närmar sig. Jag känner mig tveksam och skeptisk. Jag är dock glad över att vi får göra ultraljudet på IVF-kliniken och inte i vårt hemlandsting. Vi har en del frågor som vi vill ha svar på, och det underlättar då väsentligt att prata med läkaren direkt. Vi undrar till exempel hur tjock slemhinnan ska vara för att det ska bli dags för återföring? Vi undrar också om jag fortfarande inte får börja med Prednisolon. I min värld är det sent att börja med det efter FET. Är det någon som har erfarenhet av detta? Jag hoppas vi blir lite klokare imorgon... När jag pratade med sköterskan för att boka in ultraljudet frågade jag om jag trots stimuleringen skulle testa med ägglossningsstickor den här månaden. Det visste hon inte, så nu gör jag det för att gardera oss, men ännu inga tecken på omslag. Det är nåt som känns konstigt i kroppen, jag brukar annars känna av ägglossningen flera dagar innan och när den väl sker har jag så ont att jag helst skulle vilja ligga nerbäddad i sängen. Nu känner jag absolut ingenting, och det oroar också även om det vad jag har förstått inte har betydelse för själva återföringen...äh, det är bara en orolig dag helt enkelt. Det känns nog bättre efter imorgon när vi får lite klarhet. Förhoppningsvis. Håll en tumme för slemhinnan vetja!
