Ruvardag 3
Söndag och snart arbetsvecka igen. Dagarna går ofantligt långsamt. RD 3 bara...det upptar i princip all min vakna tid just nu och tar en hel del på krafterna. Förhållningsreglerna från läkaren denna gång var promenader och cykling (inte jogga :(), ta det lugnt och göra saker jag blir glad av. Idag har jag haft en labil dag. Började morgonen med att gråta en skvätt och vara rädd för den sorg och uppgivenhet som kommer att infinna sig om det inte går vägen den här gången heller. Jag är skräckslagen. Efter det lilla sammanbrottet tog jag mig i kragen och gick ut i solen en stund, och sedan blev det lunch hos vänner. Så dagen slutar bättre än den började kan jag konstatera. Igår tog jag en långpromenad och lyssnade på Hannah och Amandas fredagspodd, ett säkert kort för att bryta negativa tankar. Jag har en del biverkningar av den höjda dosen hormoner och Prednisolonet och det känns väldigt bra att röra på sig... Förutom den lilla detaljen att ha underlivet fullt av vita kladdiga vaginaltabletter är jag öm i underlivet, spänd och svullen runt magen och aningen förstoppad. Jag är hemskt trött också, men det tror jag beror mer på mina ständiga tankar än enbart medicinerna. Så för att sammanfatta lite kan jag konstatera att även denna gång är den psykiska utmaningen flera gånger värre än den fysiska.
Ja, det får väl bli allt för nu! Hej så länge!